Vi börjar från början med ett par milstolpar: Gunnar Österberg är född och uppvuxen i Vassmolösa ett par mil söder Kalmar.
1973 blev han polis och 1977 halkade han in på ett bananskal som trafikpolis. Då arbetade han i Stockholm.
Flyttade norrut
Efter ett par år på Öland, tog han och frun i början på 1990-talet sitt pick och pack och flyttade upp till Åbyn utanför Byske. Där byggde han familjens hus och fick tjänst som trafikpolis i Skellefteå.
De senaste åtta åren har han varit trafikkommissarie i Skellefteå.
Om du tittar tillbaka på din karriär inom polisen. Vad är du mest nöjd med?
– Det är nog att jag under större delen av mitt yrkesliv har varit polis – ute på fältet.
Hur ser du på polisens nya organisationsom trädde i kraft i år?
– I den nya organisationen så arbetar många poliser med administrativa uppgifter istället för att vara ute på fältet, säger Gunnar Österberg och fortsätter:
– Från början hade den nya organisationen hög trovärdighetsfaktor. Vi skulle komma närmare medborgarna, men jag upplever att man bygger organisationen uppifrån, istället för underifrån. De administrativa tjänsterna blir fler och fler. Frågan är hur många poliser vi ska ha i yttre tjänst?
Har trafikpolisen någon framtid i den nya organisationen?
– Jag är inte så säker på det idag. Men de behövs. Allt i brottsväg färdas ju på våra vägar, så det vore dumt att inte ha specialiserade trafikpoliser.
Att bibehålla tryggheten i samhället anser han är viktigt.
– Där bör polisen använda smart-ness. Om ett område är brottsdrabbat, så borde prio vara att köra trafikkontroller just där. Den största trygghetsfaktorn är trafik och att få det övervakningsjobbet gjort är så viktigt, menar han.
Under många år har han brunnit för åkerifrågor, den bit trafikpolisen sysslar mest med.
– Åkeribranschen är vårt huvuduppdrag. Om jag hade fortsatt jobba, hade jag gärna sysslat med att synka polisens internationella system för att kontrollera yrkestrafik.
Bryter du själv mot trafikregler?
–Nej, det vågar jag påstå att jag inte gör. Det är nog delvis kopplat till att jag är en ganska ärlig person och att jag har jobbat som trafikpolis.
Skellefteå är en liten stad, har du underlåtit att bötesfälla någon bekant eller kollega?
– Nej, men man ser till att undvika konflikt. Vi är alltid två i bilen och man kan låta kollegan sköta snacket. Men det finns prejudikat där det varit rätt att bryta mot en trafikregel, så ibland kan det vara befogat.
Se också: TV: Trafikkommissarien guidar Norrans reporter i rondellkörning
Han kommenterar inte andras körning, har svårt att sova som passagerare, men irriterar sig på en sak:
– Något jag stör mig på, är de som inte håller avstånden i trafiken. Då kan jag fortfarande gå igång, säger han och skrattar till.
Förebild
Hans personliga förebild är en tidigare kollega, ett vakthavande befäl.
– Han lärde mig ta egna beslut och backade alltid upp sina kollegor.
Det anser Gunnar Österberg att han själv tagit med sig, som chef.
– Jag har en känsla av att jag backat upp och att jag inte varit mesig. Dessutom säger jag vad jag tycker. Jag har alltid mått bättre av det.
Kan du berätta någon kuriosa om dig själv?
Han reser sig och hämtar en gigantisk inramad tavla – i korsstygn.
– Vi skulle bygga hus i Färjestad och det strulade med byggprocessen, så vi magasinerade våra grejor och flyttade in hos föräldrarna en tid. Det blev ganska mycket tid över på fritiden då, så jag sydde tavlor i korsstygn. Men nu skulle det inte gå – jag ser inte mönstret längre, rutorna är för små.
Många som får böter eller blir utskällda för en trafikförseelse säger tack här. Det tycker jag är intressant.