Allt började hemma hos Helge, men för tio år sedan blev sällskapet för stort. Då började de istället träffas i byagården på södra Hedensbyn.
Mitt i byagårdens största sal har stolar placerats i en cirkel. Det är alltid minst tio, som mest närmare tjugo, och samtliga får välja minst en låt, visa eller psalm som ska spelas. Ibland blir det swing, andra dagar jazz.
Några notblad syns inte till, och det verkar inte behövas heller; låtarna från barndomen och ungdomen tycks ha etsat sig fast i minnet hos var och en.
– Vi klaffar direkt, intresset och kunskapen om musiken binder oss samman på ett väldigt starkt sätt, berättar Helge Rundström.
Efter ett tiotal låtar är det dags för mellanakten; kaffe och fika. Instrumenten upprätthåller cirkelformationen, men tonerna ersätts av ett sorl av röster och prassel från inslagna smörgåsar. Den sociala biten under träffen är minst lika viktig som den instrumentala.
– Det är en kombination av de båda som lockar oss, att få spela musik och att umgås med likasinnade. Vi är alla gamla musiker och har många historier att dela med oss av till varandra, säger Sören Gellwar.
När kopparna så småningom är urdruckna och kakformarna tomma är det dags för ännu ett varv runt cirkeln. Att åldersspannet i rummet sträcker sig mellan 68 och 86 är ingenting som går ut över uthålligheten.
– Visst är det en hobby att spela, men det är också något som håller oss igång, säger Sören Gellwar.
– Och det är så roligt. För mig är det otänkbart med ett liv utan musik, säger Helge Rundström.
