I början av gymnasiet började Moa att använda p-pillret Neovletta, ungefär samtidigt som en kamrat. Inom loppet av två månader blev hon deprimerad och bytte preventivmedel utan att bli bättre. Tillslut diagnostiserades både hon och vännen med vestibulit, en sjukdom som gör slemhinnorna runt slidöppningen överkänsliga.
– Min kompis har fortfarande mycket problem med det. Vestibulit är en stressjukdom och det är inte säkert att just pillren orsakade det, men de bidrog på grund av hur stressad jag blev under depressionen som pillren framkallade, förklarar Moa.
Idag har Moa levt med vestibulit i sex år.
– Jag har träffat kvinnor som haft det i 20 år och som inte blivit bättre överhuvudtaget. Jag har lärt mig leva med det och idag kan jag cykla och använda tampong. Det kunde jag inte förut, säger hon.
Moa upplever att hon varit den drivande personen i både läkarundersökningar och letandet efter ett passande preventivmedel.
– Jag bad om minipiller, men de ville prova p-pillret Yasmin först, men jag fortsatte att må dåligt. Sedan var det jag som ställde diagnosen, när jag själv tagit reda på vad det kunde vara. Under andra läkarbesöket ställde jag frågan till en läkare som bekräftade att jag hade rätt.
För tre år sedan befann hon sig i Norge och bestämde sig för att försöka med ett nytt preventivmedel. Hon förklarade att hon inte ville ha kopparspiral eftersom det kunde förvärra mensvärken, och hon ville inte prova använda p-stav eftersom p-pillren inneburit så mycket problem. Tillslut sattes en hormonspiral in och den fungerade bra i ett år, men när hon kom hem reagerade hennes mamma väldigt fort på att något inte stämde.
– Mamma sa att något var fel och jag kände själv att något inte stämde. Jag hade ingen framtidsvision, inga drömmar. Jag var inte deprimerad, men nedstämd. Så jag tog ut den och var mig själv efter bara en helg, säger Moa.
Men också processen att få spiralen uttagen innebar att Moa var tvungen att stå på sig.
– Barnmorskan trodde inte på att det var den som fick mig att må dåligt, hon sa att det var omöjligt. Hon utgick från att jag ville ha barn, annars tyckte hon att jag skulle behålla den, berättar Moa.
När Moa ser tillbaka på den här tiden tycker hon inte att hon fick tillräcklig information från början.
– Jag visste inte ens om jag verkligen ville äta p-piller men det var som att det var en självklarhet. Något alla gjorde.
Hon önskar att hon tänkt på det längre, att barnmorskan berättat mer och att hon fått veta riskerna.
– Jag vet ju att pappa har problem med blodtrycket. Det fyllde jag i på pappret och ändå fick jag ut p-pillren.
Moa känner att diskussionen måste lyftas och att ungdomsmottagningen måste vara noggrannare. Hon anser att de skriver ut pillren alldeles för enkelt.
– Det är en svår balansgång mellan att inte neka folk till sex eller skrämma upp dem. Samtidigt måste de informera om riskerna. Jag vet tjejer som äter p-piller för att kunna kontrollera sin mens och bota mensvärk.
Moa pratade mycket med sina vänner och i skolan tog hon ofta upp ämnet i skoluppgifter för att skapa debatt och informera.
– Min klass var nog väldigt medveten i slutändan, men jag vill att alla ska kunna prata om det. Det pratas sällan om negativa saker kring sex, men det är viktigt att även klasskompisar kan märka när någon inte mår bra. Alla har nog inte den möjligheten idag, säger Moa.
