POP/ROCK. Tjugo sekunder in på öppningsspåret ”Tap out” tänker jag, Phoenix? Men nejdå, New Yorks trendigaste band The Strokes har helt enkelt experimenterat med de fjäderlätta synthslingorna signerat Frankrikes finest. Kvar finns dock den polerade garagebandskänsla som gjorde ”Is this it” till en världsangelägenhet 2001. Resultatet blir den gladaste överraskning som nått mig på länge. Jag trodde herr Casablanca och kompani hade gjort sitt. Istället är detta årets (hittills) starkaste kandidat till årets skiva. Punkiga ”50/50”, åttiotals-pastischen ”One way trigger”, kvävande ”Chances” är bara tre bevis på att The Strokes är tillbaka.
ANDERS SAMUELSSON
