INDIEPOP. Okej, jag måste erkänna. När The Mary Onettes berättade att de övergett influenser som Joy Division, The Jesus and Mary Chain och The Cure blev jag skeptisk. Att deras nya inspirationskällor var Sade, Whitney Houston och Vangelis gjorde att skepsisen steg ytterligare. Samtidigt var det fullt förståeligt att The Mary Onettes ville prova något nytt, då deras musik alltid har varit fin men ofta på gränsen till ett sömnpiller. Dock så kunde frågetecken om hur de skulle bära sig åt och göra det på ett bra sätt inte undvikas. Men faktiskt så har The Mary Onettes lyckats väldigt bra, för på ”Hit the waves” händer det mer än på tidigare album. Det är också härligt att se att Whitney Houstons glansdagar under slutet av 1980-talet inte verkar glömmas bort. Och vem hade kunnat tro att Sade skulle inspirera till något annat än att dansa tryckare?
Bandets sångare och tillika låtskrivare Philip Ekström imponerar alltid. Det är dock lätt att sakna de lite mer långsamma låtarna där han får gå ner och ta fram sin mörka stämma. Men som äldre generationer brukar säga – ”man kan inte få allt här i livet”.
Jag ser fram emot att möta våren med ”Hit the waves” och att äntligen få möjlighet att se bandet live när deras speldatum börjar fyllas på i samband med släppet. Kanske en bra bokning till Trästockfestivalen om inte annat?
EMILIE SJÖLUND
