POP. Lika självklart framåtblickande och stilbildande som The Knife var i och med 2004 års ”Deep cuts” och 2007 års ”Silent shout”, lika oroväckande är det att Drejjer-duon nu verkar ha trasslat in sig i så många idéer att inget känns begripligt längre.
”Shaking the habitual” är, i allra högsta grad, exkluderande. Lyssnaren möts av brummande ljud, förvrängda röster och en rytm som är så undanskuffad att den inte påverkar nämnvärt. I ärlighetens namn verkar det som att bandet medvetet försöker dölja de tidigare så välformulerade orden till förmån för annat.
Visst finns det ljusglimtar. Inledande ”A tooth for an eye” har med sina intensiva, Afrikadoftande rytmer, en ljudbild som intresserar. Även den intensiva ”Networking” tåls att lyssna på både en och tre gånger. Men när den drygt 19(!) minuter långa ”Old dreams waiting to be realized” ebbar ut är det svårt att hitta ork till efterföljande spår.
På det stora hela känns detta som ett högtflygande konsthögskoleprojekt som aldrig riktigt träffar målet.
ANDERS SAMUELSSON
