Bilen börjar försiktigt rulla framåt, helt ljudlöst. Det är först när Robin Sjöstedt, 32 år, fått upp farten som ljuden börjar komma, då är det vinden och däckens ljud mot asfalten som tränger in i kupén. I övrigt känns bilen som en helt vanlig bil och det är precis vad den är, en helt vanlig bil fast utan förbränningsmotor. Sedan ett år tillbaka kör Robin en elbil som han pendlar mellan hemmet i Holmsvattnet och arbetsplatsen i Skellefteå, en resa på tre mil i vardera riktningen.
– Jag är jättenöjd. Elbilen fungerar helt fantastiskt.
Läs mer: Här kommer Skellefteå Krafts laddstationer för elbilar att finnas
Trots att fler och fler väljer elbilen, kan man säga ett Robin går mot strömmen. Enligt Power Circle, elkraftsbranschens intresseorganisation för framtidsfrågor, rullar det nu närmare 20 000 laddbara bilar i Sverige. Om man tittar på hela bilparken är det endast fyra promille, 0,4 procent, av alla personbilar. En siffra som växer, men från en låg nivå.
Robin och hans hustru Sara har två små barn, Saga, 2,5 år, samt nyfödda Iris. De har valt att leasa en Nissan Leaf som utan problem rymmer både barnstolar och en barnvagn. Leasingen kostar 3 000 kronor i månaden och till det kommer ungefär 200 kronor för försäkringen.
– Jag skulle inte ha vågat köpa en sådan här bil. Släpps en ny modell vet man aldrig vad andrahandsvärdet blir.
Elkostnaden på ungefär två kronor per mil är försumbar om man jämför bränslekostnaden för en vanlig bil med förbränningsmotor som ligger på ungefär tio kronor per mil. Efter att ha kört bilen 2 000 mil konstaterar han att den stora nackdelen är räckvidden.
– Jag har räknat ut att medelräckvidden på min bil är 12,7 mil. Det är helt okej när jag pendlar. Mitt i sommaren kan jag ta mig 15 mil, om jag har tur. När det var 30 grader i januari gick det att köra 8 mil. Om jag slår av värmen och sitter i Helly Hansen så kanske jag kommer lite längre, säger han och skrattar.
Tidigare hade familjen Sjöstedt en dieseldriven kombibil samt en lite sämre bil som andrabil.
– Nu har vi elbilen och en SUV, så vi kan dra hästfinkan.
Han hade gärna bara kört elbil om den hade haft längre räckvidd. Väder och vind är faktorer som kan påverka att den sträckan blir kortare.
– Om det kommer en regnskur när man är på väg till Umeå blir man orolig, då kommer räckviddsångesten. Ska man ta sig ända fram, eller måste man stanna och ladda efter vägen?
Finns det bara snabbladdningsstationer är det här inget större problem, då tar det bara en halvtimme att ladda fullt. Men i ett vanligt uttag kan det ta någon timme innan batterierna är fulladdade och färden kan fortsätta, förklarar Robin.
Bilförsäljaren Daniel Boström på Bil Dahl i Skellefteå menar att intresset för elbilar har ökat. Under förra året sålde företaget ungefär 25 bilar med ren eldrift. Inte så många med tanke på att de säljer mellan 400 och 500 bilar varje år. En av bromsklossarna är att det inte finns några publika laddstationer i Skellefteå, menar han.
– Intresset är jättestort, men sedan kommer frågan om var man kan ladda bilen. Jag tycket att en stad som Skellefteå, med ett så stort elbolag, borde ligga i framkant, säger Daniel Boström.
Daniel Boström tror att elbilen har framtiden för sig, men innan det stora flertalet får upp ögonen för den måste räckvidden öka och priset minska.
Robin styr sin elbil ljudlöst genom centrala Skellefteå. I väntan på bättre räckvid fortsätter han att pendla sina åtta mil om dagen, i ur och skur.
– Om tio år tror jag att vi bara kommer att köpa elbilar. Då har även räckvidden kommit upp till 50 mil på en laddning.