Ingen pastor. Maja Larsson läste aldrig färdigt det sista läsåret. ”Jag vill inte att min sanning ska falla i glömska”
– Jag vill med boken försöka eliminera homofobin så långt det är möjligt. Jag vill att mitt lidande ska ha en mening, berättar Maja Larsson strax innan hon ska hålla sin föreläsning på fredagseftermiddagen inför Snow Pride på Stadshotellet i Skellefteå.
När Maja Larsson, som är född och uppvuxen i Gällivare, skulle inleda fjärde året på sin pastorsutbildning i en församling i Småland gav skolans terapeut henne två alternativ: antingen avsluta studierna eller gå du färdigt sista läsåret utan att få en yrkestitel. Orsaken var att de trodde att Maja var lesbisk. Att hon hade en pojkvän under tiden var inte bevis nog för skolan.
Sviken och sorgsen valde hon att åka hem till Gällivare. När Maja Larsson skulle gå med i sin gamla församling hade ryktet nått dit. Hon fick vara med i församlingen på nåder och hon gick med i tron att det skulle ordna sig.
– Jag var inte lesbisk och är fortfarande inte det i dag, säger hon
I stället följdes år av hot och grova förföljer och kränkningar.
På frågan om att få avsluta sista året på pastorsutbildningen möttes hon av svaret att hon måste gå i terapi i fem år för att bli botad från sin homosexualitet.
– Men det fanns ingenting att bota, säger hon.
”Någon måste berätta”, är titeln på hennes självbiografi som kom ut i våras. Den berättar hennes historia. Maja Larsson har valt att inte namnge vare sig församling, plats eller personer i boken.
– Jag vill att när folk läser boken att de själv ska tänka på hur de bemöter andra och låter folk vara som den är, säger hon.
I dag lever Maja Larsson som öppet bisexuell och är gift med en kvinna.
– Jag har alltså gått från att vara homofob, bli anklagad för att vara lesbisk, avsluta resan som bisexuell och gift med kvinna, säger hon och ler.
