Jaha.
Då kanske det är dags att dela med sig av sina tankar efter helgen som nu varit. En helg som på så många sätt var urkass.
När jag steg upp tidigt i lördags var det i tron att den nu gångna helg skulle innefatta i alla fall lite Skellefteframgångar.
Men så trevligt skulle vi bevisligen inte få.
Inte heller Arsenal kunde göra denna helg någorlunda trevlig.
Näe, som sagt var urkass på alla sätt och vis.
***
Ni vet redan hur matcherna slutade och ni vet redan att både Skellefteå IBK och Gamla Stan kom poänglösa från Sundsvall Sporthall.
En riktigt tung helg för båda lagen, men tyngst är det nog ändå för Gamla Stan.
I och helgens bottennapp skiljer det nu sju poäng upp till fyran Ankarsvik och ska jag vara helt ärlig så känns kvalplatsen nu förlorad.
Inte på något sätt ett misslyckande för nykomlingen, men ändå en besvikelse när man trots allt underpresterat i nyckelmatcher och samtidigt bevisat i vissa matcher att man är kapabel till att vara med och fajtas i toppen.
Nu kommer det att krävas seger mot antingen Skellefteå IBK eller Umeå City, och gärna poäng av båda, samt i övrigt full pott.
En sannerligen tuff uppgift, men ännu inte omöjlig.
För IBK:s del då - vad betyder förlusterna för dem?
I ärlighetens namn inte så överdrivet mycket.
Visst, det är aldrig kul att förlora - men sett till tabellen kommer nog inte dessa resultat att spela någon direkt avgörande roll.
Det är i alla fall vad jag tror.
Känslan säger att Umeå City kommer att vinna serien och IBK komma tvåa. Gimonäs ser ut att sjunka som Titanic och gör bara Skellefteå IBK det dem ska är andraplatsen inget större problem ro hem.
***
Nu är helgen passerad och vi kan konstatera att den föll ut väldigt dåligt.
Men varför kom det egentligen sig att Skelleftelagen förlorade i samtliga matcher?
Ja, de var sämre än motståndet i alla de fyra matcherna. Men det var främst sättet som de förlorade på som är det värsta.
Skellefteå IBK underpresterade hela matchen mot Ankarsvik. Man satt bara och väntade på att de skulle lägga i en ytterligare växel, men någon höjning i spelet kom aldrig. Det var sirapsinnebandy. Ankarsviks defensiva spel höjde ju inte precis tempot och IBK hade varken självförtroendet eller tillräckligt med fart i benen för att kunna ändra matchbilden.
Fast det är inte främst den matchen som gör mig mest konfunderad efter helgen. Det är IBK:s förlust mot Sundsvall under lördagen som sätter griller i huvudet.
Skellefteå IBK inledde uruselt och låg under med 5-1 efter en period. I de två efterföljande perioderna höjde de spelet, men mot slutet drabbades de olyckligt av ett par domslut och Sundsvall vann till slut med 8-7.
Just det faktum att IBK i stort sett under hela de 20 sista minuterna var förbannade på domarna och inte koncentrerade sig ens 90 % på det egna spelet gör mig orolig.
I det kommande kvalet kommer de att få domslut emot sig och det kommer att kännas som att hela världen är emot dem, men då måste de kunna komma ihop bättre som ett lag.
Tar de bara vara på helgen på bästa sätt så ska de kunna använda det som en lärpenning inför framtiden. Eller så tycker man synd om sig själv. Men det känns inte som någon vinstgivande effekt.
På tal om lärpenning.
Ja, det är just vad även Gamla Stan bör använda den här helgen som.
En nyttig erfarenhet för ett ungt lag.
Det syntes i spelet att flera av killarna hade svårt att byta underlag till parkett och det var alldeles för mycket ström i för många stickor.
Det satte sig i skallen, samtidigt som att de lika gärna hade kunnat besegra Sundsvall. Men då kom storleken på spelarna att avgöra till viss mån. Gamla Stan vs Sundsvall var också ett praktexempel på att det lönar sig att spela väldigt enkelt och rakt då och då.
Men egentligen så finns det inte så mycket mer att säga.
Helgen var en besvikelse på alla sätt och vis och förhoppningsvis kan vi glömma den så fort som möjligt. Det känns svårt att sätta fingret på vad som egentligen gick fel för båda våra lag, för bättre än så här ska de vara.
Det är dem ju. Väl?
***
Justja. Innan vi avslutar så måste jag få dela med mig av mina sista tankar angående spelet.
Båda Skelleftelagen reste ner med mycket folk och något som jag lade märkte till var att inget av lagen riktigt använde det till fullo. Det kändes som att både IBK och Gamla Stan gick lite på tomgång och stod halvdant i försvarsspelet. Antingen står man högt och sätter press eller så faller man hem och täpper till ytorna på så sätt.
Spelarna såg trötta och energilösa ut, men det kan knappast ha varit på grund av spelet för så mycket spring var det inte från Skelleftelirarna.
Avsaknaden av aggressivitet var total och till skillnad från vad vi brukar få se så bidrog sällan toppen till något i försvarsspelet. Den lät sig oftast bara bli enkelt förbisprungen eller passerad och det är en punkt som måste förbättras.
Jag anser att man ska spela ett spel som tvingar motståndarna till handling, inte bli tvingad till handling av motståndet.
Men men, det är ju min åsikt och den är ju sällan den rätta.
Ta hand om er.
// Johan K