De unga kulturarbetarna Norran har pratat med känner oro inför kulturhuset – hur kommer det att påverka gräsrötterna?
Ett blomstrande kulturliv, vad innebär det egentligen? Kan det mätas i antalet teaterbesök och kulturintresserade? Eller i institutionerna? Kanske i ett kulturhus? I Skellefteå finns regionala Västerbottensteatern, en spirande Riksteaterförening, Galleri1 och konsthallen, för att ge några exempel. Finansieringen varierar – allt från offentliga medel som på konsthallen till ideell verksamhet på Galleri1.
Men bortom de aktörerna existerar också något annat. Föreningarna som drivs, skapas och utvecklas tack vare unga kulturarbetare. Där, i det rosa huset med texten "Förlåt" på fasaden och i Mullbergets lokaler, finns det som kan bli Skellefteås kulturella framtid. Konstnärerna, musikerna och kreatörerna som i detta nu bygger ett uttryck, redo att utveckla Skellefteå. Men frågan är: vill de stanna? Kan de stanna?
Inne i Rivhuset finns kring sex ateljéer, en freeshop, två olika scenrum, ett rum för fritt skapande. Antalet styrelsemedlemmar och engagerade varierar – ibland är de 20, ibland tio. Förutom de fasta ateljéerna arrangeras det regelbundet spelningar och träffar som är öppna för allmänheten.
Pim Lindgren och Björn Norén sitter i Rivhusets styrelse.
På övervåningen sitter Pim Lindgren och Björn Norén, två av föreningens styrelsemedlemmar.
– Det är svårt att svara på vad Rivhuset betytt och betyder för gräsrotskulturen, men för mig och de andra aktiva har det betytt otroligt mycket. Vi har skapat en plats där unga personer kan utvecklas och få utrymme, och för mig som kulturarbetare har jag kunnat utforska mycket tack vara Riv. Var annars hade jag fått det utrymmet? Jag vet faktiskt inte, säger Pim Lindgren.
Rivhuset är mer än ett namn. Byggnaden har ett rivningskontrakt, vilket innebär att kommunen kan besluta att jämna huset med marken i princip när som helst. Nu har ett besked kommit – när det nya kulturhuset står färdigt, ska Rivhuset vara borta.
– Men vi vet inget mer än så. Kommunen har sagt att det här är slutet, men ger oss ingen mer information. Handlar det om ett halvår? Två år? Ovissheten gör det svårt att planera långsiktigt, säger Björn Norén.
Det är orimligt i att säga sig satsa på kulturen, när kulturhusbygget också innebär att vissa gräsrötter försvinner, menar de.
– Det sitter inte i huset, men vi behöver en plats. Tidigare har kommunen sagt att de kan hjälpa oss hitta en lokal, men sist vi var där stängde de den dörren, säger Björn Norén.
Och kulturhuset? Det är inte till för dem, menar de.
– Jag tror att kulturen kommer dö när Riv försvinner, iallafall vår kultur. Den kommer inte kunna uppstå i det nya kulturhuset, det är en plats att konsumera kultur, och här skapar vi kultur, säger Björn Norén.
– Det känns som att politikerna inte förstår vad de gör. Trästockfestivalen är ju en ideellt baserad festival, hade Mullberget varit på den här platsen hade Trästockfestivalen varit borta. De borde förstå att det vi gör är väldigt värdefullt för människor. Vi kan åstadkomma mycket om vi bara får medel, fortsätter Pim Lindgren.
När Rivhuset försvinner, kommer ni att stanna?
– Jag kommer sticka förmodligen, säger Pim Lindgren.
– Jag ser inte heller någon anledning att bo kvar, säger Björn Norén.
Vad måste hända för att gräsrotskulturen ska kunna leva i Skellefteå, enligt er?
– Ett nytt hus för gräsrotsrörelsen. Och jag tycker också de ska skapa ett rum i nya kulturhuset där vem som helst kan ställa ut, säger Pim Lindgren.
– Om vi inte får utrymme att skapa vår kultur, då är vi många som måste flytta. Jag gillar inte kulturmord, och det är vad som händer här, avslutar Björn Norén.
Några kvarter därifrån, i kulturföreningen Mullbergets lokaler, sitter medlemmarna Zandra Asserholt Forsséll och Lina Eriksson. De håller till stor del med Pim Lindgren och Björn Norén.
– Här på föreningen bubblar det, men ibland känns det som att kommunen och folk utanför inte riktigt förstår det, säger Lina Eriksson.
"Finns det inte scener eller plats för oss, då kommer den här staden bli för trång."
Mullberget är föreningen som står bakom Trästockfestivalen, men arrangerar förutom det spelningar och evenemang flera gånger per år. De har möjlighet att söka visst ekonomiskt stöd från kommunen, men beskriver samtidigt en verklighet där gräsrotskulturen trängs undan.
Så vill partierna satsa på kulturen– Det känns som att kulturdebatten här bara handlar om kulturhuset, inget annat. Vi som skapar lokal kultur hamnar i skuggan av kulturhuset, vilket känns väldigt fel. Att Rivhuset försvinner påverkar oss också. Vi arrangerar mycket tillsammans, och nu förlorar vi en central och viktig scen, säger Zandra Asserholt Forsséll.
Digitaliseringen – hur påverkar den kulturen?De påpekar att de hoppas att kulturhuset blir ett sätt att lyfta kulturen, men är rädda att det kan få motsatt effekt – iallafall för deras typ av kultur.
– Det är jättekul att kommunen tar initiativ till att öka kulturintresset, men samtidigt undrar jag om det här är bästa sättet? För vilka kommer få plats där? Kommer vi att kunna nyttja scenerna? Troligtvis inte, för det är alldeles för dyrt. Och finns det inte scener eller plats för oss, då kommer den här staden bli för trång, säger Zandra Asserholt Forsséll.