STRESSFRITT. Det är viktigt att grisarna slipper stress, berättar Camilla Jonsson. Foto: Annika Eriksson.
– Tidigare skickade vi dem till Nyhléns, det fanns inga andra alternativ. Nu slipper vi långa transporter och kan köra grisarna till slakteriet själva, säger Camilla Jonsson, som tillsammans med Joel Jonsson äger företaget Jonssons jord och skog.
– Vi vill gärna gynna lokala företag så gott det går och vi tror stenhårt på närproducerat.
Grisarna har inte flyttat ut i hagen än, men efter helgen är det dags för dem att ge sig ut i hagen och böka runt. För tillfället finns det 30 grisar på gården med de tio nya som flyttade in under tisdagsmorgonen. De har inte vant sig vid allt nytt än och står tveksamt i ett hörn vid synen av främmande människor, till skillnad från de äldre grisarna som klättrar på grinden och sticker fram nyfikna trynen.
Förra året kontaktades de av Burträsk saluhall som frågade om de ville börja sälja kött hos dem.
– Vi var lite tveksamma för vi visste inte hur mycket vi skulle kunna sälja. Men nu har vi ett jämnare flöde, vi tar hem tio smågrisar var fjärde vecka.
De första tio grisarna tog de hem i mars i år och räknar med att kunna slakta dem i slutet av juni. Köttet säljer de från gården eller i utvalda saluhallar och handelsbodar.
– Folk är så positiva, det märks att man börjar tänka mer på vad man äter och var det kommer ifrån.
De har ännu inte några egna suggor, men på sikt är det planen. För tillfället köper de in grisarna från en gård ungefär en mil bort.
– Vi köper tio i stöten och de känner varandra så de blir aldrig stressade, det är viktigt. De nya tillskotten kommer från samma kull och grisarna är snälla med varandra. Annars skulle det aldrig vara så lugnt härinne.
Det blir stor skillnad på köttet i både kvalitet och färg när grisarna får springa ute, berättar Camilla Jonsson.
– De stortrivs därute, alla med trynet i backen. Det märks att deras naturliga beteende gynnas.
Grisarna har två hektar att böka på utomhus, både skog och åkermark. Det enda problemet är att hålla koll på stängslet.
– De bökar upp jord på stängslet och slår av strömmen, då hoppar de gärna ut ur hagen. Men eftersom man stövlar in stup i kvarten blir de vana vid folk.
Vanligtvis ligger grisarna och vilar vid en syrenbuske.
– Vi brukar skämta om syrenmarinerade grisar, skrattar Camilla Jonsson.
Grisarna känner varandra så de blir aldrig stressade, det är viktigt.