Porträtt. Eleverna tycker det är tråkigt att Inga-Britt slutar. Foto: Ulf Johansson.
– Det är jättetråkigt att hon ska sluta, säger eleverna på Björkskolan samstämmigt. De har undrat om inte Inga-Britt kan stanna ett år till.
1971 började hon sin lärarkarriär på Brännanskolan.
– Jag pluggade på konstfack och kom tillbaka när jag bestämt mig för att jag ville jobba som bildlärare.
Det började med halvtid på Brännanskolan och Jörn, sedan blev det Kanalskolan mellan 1985 och 2005, då Inga-Britt gick i pension vid 67 års ålder.
– Jag har vikarierat emellanåt, jag har aldrig lämnat skolan och alltså inte rostat så mycket.
Under pensionen blev det inte nödvändigtvis lugnare. Inga-Britt satte ihop ett bildspel om det gamla och det nya Skellefteå, något hon har god kunskap om, sedan hon jobbat med utbildningsradio och är styrelsemedlem i Skefo.
– Jag gjorde läromedel om Skellefteå, guidade och höll kurs för ett stort antal lärare.
Och en höstdag 2013 ringde Björkskolans rektor och frågade om Inga-Britt kunde vicka en vecka för en sjuk lärare. Det slutade med att det blev två år.
– Receptionisten trodde jag gett fel personnummer, jag var 75 år gammal då. Hon tyckte det var helt otroligt.
Samtidigt hade hon en bildkurs på Praktiska gymnasiet, en ny upplevelse för Inga-Britt.
– Kollegorna var som kompisar med eleverna. Man kan tänka, att man förlorar respekt då, men så var det inte. Det fanns en ömsesidig respekt som jag inte sett förr.
Det var en trevlig skola, säger hon.
– Men det är på grundskolan jag känner mig hemma och här har det verkligen varit hemma och tryggt. Det är en liten skola där alla känner varandra väl och kan jobba med andra förutsättningar.
Det var också ett inträde i en helt ny värld; datorns.
– Första dagen här skrev jag upp mina kontaktuppgifter på ett papper. En lärare här sa ”den här kan du slänga i papperskorgen”, här var det datorer som gällde. Och det blev ett inträde i en helt ny värld, säger Inga-Britt.
Hon är otroligt positivt inställd till datorer.
– Att få upptäcka vilket viktigt instrument datorn är! Man får ett helt annat perspektiv.
– Som lärare har man lärt sig mycket, plockat ut det viktigaste som eleven ska lära sig. Man minns det, det är inövat. Och så kommer nätet, det ger en helt annan ingång. Man kan nyansera sin undervisning på ett nytt sätt.
Det är lite jobbigt att sluta, tycker hon.
– Men jag har alltid tyckt att livet är till för annat än bara arbete. Jag måste passa på att njuta av livet, medan jag är frisk.
Under hela tiden har Inga-Britt också arbetat med konstkurser på medborgarskolan. Många har undrat hur hon orkar.
– Jag tror det beror på att jag hela tiden varit igång. Jag har jobbat mångfacetterat och pluggat emellanåt. Jag har alltid haft andra saker som gett influenser i läraryrket.
Nu tänker hon göra läromedel för grundskolans sista år, åttonde och niondelassare.
– Och bildskolan fortsätter. Kulturhuset går hemskt långsamt, jag känner att jag behövs. Och det är viktigt att känna det.
Jag har aldrig lämnat skolan och alltså inte rostat så mycket.
Verktyg. Matilda Hübinette och Amanda Nilsson pratar blyerts och akvarell. Foto: Ulf Johansson.
Bild. Det är mer än att bara teckna, säger Inga-Britt Lundmark till Sara Gomez och Gebbe Sahleab. Foto: Ulf Johansson.