Första gången de åkte söderut för att klippa hemlösa var strax före jul 2014. Lite senare återvände de och nu laddar de för nästa resa i början på nästa år.
– Vi har ett jättebra samarbete med Frälsningsarméns sociala center i Hornstull. De upplåter en lokal, har lappar som blir som ett bokningssystem och så är vi där och klipper från morgon till kväll under två dagar, berättar Marika.
Idén fick hon från en frisör som klippte hemlösa i New York. Fast egentligen låg den nog ännu närmare till hands, med en anhörig med missbruksproblem:
– Jag har sett hur fruktansvärt lätt det är att hamna i missbruk. Det kan drabba vem som helst.
Den insikten har stärkts vid hennes tidigare besök i Stockholm. Först tänkte hon att de hemlösa bara skulle vara alkoholister och knarkare. Men förvånansvärt många var psykiskt sjuka och utförsäkrade som hamnat på gatan.
– Det är väldigt givande att få den förståelsen, hur det i det perfekta landet Sverige ändå kan bli så.
Vissa möten har etsat sig fast mer än andra. Bland annat kommer Marika ihåg två polacker som varit i Kiruna och jobbat. Arbetsgivaren tog deras pass och lät dem jobba under hemska villkor och när de inte stod ut längre drog de till Stockholm, blev hemlösa och började dricka.
Hon minns också en lång vacker kvinna som hon absolut inte kunde tro var hemlös när hon satte sig i stolen. Men kvinnans berättelse skakade om.
När hon bara var två år dog hennes mor, senare blev hon som sin pappas nya fru. Det såg dock ut att gå bra, hon blev lärare, gifte sig och fick barn.
Men när sonen föddes kraschade kvinnan psykiskt. Följden blev att mannen försvann, sålde lägenheten och lämnade henne på bar backe.
För pengarna hon samlar ihop far hon nu en dag i veckan till Sturebadet, där hon får duscha, klä sig fint och vara en vanlig människa.
– När jag var klar sa hon ”oj vad jag önskar att det här var en dröm som fortsatte, att du och jag var väninnor som sen fikade ihop”.
Initiativet har gett eko på olika sätt. Bland annat med ett uppslag i Aftonbladet och utmärkelsen Årets Malåbo och Malåambassadören. Det har egentligen Marika svårt att förstå:
– För oss är det här en självklarhet. Det känns rätt i hjärtat. Man blir ödmjuk och får en annan syn på människor.
För oss är det här en självklarhet. Det känns rätt i hjärtat. Man blir ödmjuk och får en annan syn på människor.