Spelet är bättre än vad resultatet visar, men resultatet visar sig i spelet.
En väldigt luddig rubrik och första mening i ett inlägg, men ack så talande för just detta ämne – ett ämne som stavas Skellefteå IBK.
Skellefteå IBK spelade i går sin fjärde seriematch för säsongen. För fjärde matchen i följd slutade matchen på samma vis.
Förlust.
För fjärde matchen i följd utvecklades matchen på liknande sätt.
IBK hade mycket boll, många lägen, men kylan i avsluten lyste med sin frånvaro.
Och då blir det förlust.
Inte alltid, men ofta.
Givetvis går det att blanda in benämningar som kris efter en fjärde förlust på lika många matcher. Givetvis går det att säga att det här inte är IBK:s år. Givetvis går det att ifrågasätta deras sätt att spela.
Men det vore fel.
För kris är det inte för IBK. Kris är det om de inte har vunnit efter sju matcher.
Då kan vi snacka kris.
Det går inte heller att säga att detta inte är IBK:s år. Serien är fortfarande ung och laget har nio poäng upp till kvalplats. Det hämtar man snabbt ikapp.
Sedan kan jag dock inte framställa detta som att allt är frid fröjd, för det bör det inte vara efter fyra förluster och det är jag övertygad om att det inte heller är.
Men allting är inte så illa som tabellen ser ut.
Skellefteå IBK hade lika gärna kunnat vinna premiären och de hade lika gärna kunnat segra i går.
Lägg därtill att de enligt dem själva ansåg att de var spelmässigt kapabla till full pott även i Sundsvall.
För spelet har varit bättre än vad resultatet har visat, men resultaten har visat sig i spelet.
Skellefteå IBK har spelat bra, men de har saknat självförtroendet i planens sista tredjedel.
För lägen har de kommit till.
I fotboll brukar en oftast räkna hur många lägen och avslut i ”guldzonen” ett lag kommer till. ”Guldzonen” räknas till straffområdet och således ett ställe där det bör och oftast blir mål.
Kommer man dit och inte gör mål är det avsluten det sitter i.
Kommer man inte dit är det spelet det sitter i.
I innebandy går guldzonen att hitta i slottet, anser jag. Jag kan ha fel och vi kan misstycka, men så tycker jag.
I går hade IBK över 10 lägen och avslut i slottet och således är det ren och skär fakta att de inte har problem med själva spelet, det är i avsluten det sitter.
Och praktiskt taget är avsluten oftast en självförtroendefråga.
Stämmer det, stämmer det.
Stämmer det inte, stämmer det inte.
Jag kan själv relatera.
Från att inte ens ha gjort mål på träning hängde jag tre baljor på två matcher under inledningen av den här fotbollssäsongen som snart är över.
Får man väl in ett mål, blir det snabbt ett till.
Sedan att jag blev skadad och inte har spelat sen dess är en annan femma som inte hör hemma i en innebandyblogg.
Summa summarumså vill jag få fram att IBK i går hade ett spel som vara förmöget att vinna, men de tidigare resultaten lämnade spår efter sig och mynnade ut i en ny förlust.
De skapar lägen att själva avgöra och så länge de gör det ska de inte stressa iväg. Värre hade det varit om de aldrig, eller sällan, hade kommit till lägen i guldzonen.
Då hade jag varit orolig för deras framtid.