– Den handlar om en pojke som ser annorlunda ut och folk är rädda för honom, berättar Fanny Larsson som spelar en levande stenstaty och Quasimodos, ringaren i Notre Dames, bästa vän.
Ensemblen har tillsammans med aktivitetsledarna arbetat med föreställningen sedan januari i år och de senaste veckorna har det repeterats på scenen på Nordanåteatern.
– Allting är jätteroligt. Det har gett mig självförtroende, svarar Peter Marklund, som spelar Quasimodo, på frågan om vad som är tjusningen med att stå på scen.
Peter Marklund är med i de flesta av scenerna och det blir många repliker att hålla reda på.
– Allt börjar sitta och glömmer jag blir jag påmind, konstaterar han och fortsätter:
– Det bästa är slutet. Det är sorgligt, men jag blir gladare, säger han finurligt innan det är dags för honom att dra på sig luvan igen och gå in på scenen.
Det här är den femte stora uppsättningen för Nöjesfabriken och tidigare har de skrivit mycket eget material.
– Tanken var att ta en historia som redan fanns och som har en bra mening. Den är lika aktuell i dag som den var då, säger aktivitetsledaren Monika Lindgren Granlund.
I en scen, som utspelar sig i Klocktornet, gör den elake prästen Claude Frollo gör allt för att få Quasimodo att känna sig värdelös.
– Du är ful! Det är säkrast att du stannar kvar i Klocktornet, dundrar prästen till Quasimodo.
Jens Vesterlund spelar prästen Frollo och det här är hans första teaterframträdande.
– Jag är mycket med på scenen, men jag är inte elak på riktigt, försäkrar Jens och skrattar.
Hans favoritscen är i slutet då han är med i fajt.
– Det blir nog pirrigt inför publik, men det är roligt att träna.
Den 7 november är det premiär för föreställningen på Nordanåteatern.