På internetforumet Redditläser jag ett inlägg från signaturen "skogsfallan". Det är en historia från skribentens barndom, där denne en dag tog sin häst längs ett spår där man egentligen varken fick cykla eller rida. Plötsligt vägrade hästen att gå ett steg till. Vid en närmare undersökning visade det sig att någon spänt upp en ståltråd över spåret, precis i huvudhöjd för en vuxen person.
I kommentarerna till texten vittnar människor från olika delar av världen om allehanda liknande fällor som de har erfarenhet av eller som de säger sig ha hört talas om genom åren.
I ett annat forumpå nätet kan man läsa om hur mountain bike-cyklister råkat ut för vad de kallar en "Trail Nazi", eller fritt översatt en "Spårnazist". Det denne sadistiske förövare tycks ägna sig åt är att sabotera cykelleder för att den inte ont anande cyklisten ska falla och skada sig.
Historier om olika former av fällor tycks alltså vara ett återkommande tema på nätet. En årligen återkommande skrönaär exempelvis den om vassa pålar som placerats under vattnet vid badplatser.
Något som har visat sig inte ha förankring i verkligheten.
De senaste dagarna har vi kunnat läsa omhur någon satt upp stålvajrar mellan träd i skoterspår i Norra Svartbyn utanför Boden.
Precis som med höstens clownattackertänkte jag först att även detta måste handla om en vandringssägen.
Men efter att ha pratat med representanter för Norra Svartbyns intresseförening och med polisen tvingades jag ändra uppfattning. De ger alla samstämmiga uppgifter om att stålvajrar faktiskt ska ha satts upp och de säger sig ha sett dem själva. Att förundersökningen lades ner berodde på att ingen gärningsman kunde knytas till utredningen.
Och samtidigt som jag tar del av denna historia hittar jag två liknande rapporterfrån andra sidan Atlanten. I Ontario, Kanada, gick polisen i januari förra året ut och varnade för uppsatt taggtråd i ett skoterspår norr om Toronto. Och i februari samma år kom ytterligare en varning.
Vi tycks alltså ha att göra med vad som ser ut att vara ett globalt fenomen, där livsfarliga fällor återkommer i rapporteringen med jämna mellanrum. Men man måste ha i åtanke att många av dessa historier med stor sannolikhet är moderna vandringssägner. I väldigt få fall har några konkreta bevis kunnat hittas och de allra flesta historierna bygger på andra- eller tredjehandsuppgifter.
Men hur kommer det då sig att den här typen av historier, ibland falska och ibland sanna, med jämna mellanrum dyker upp från hela världen?
Ja, uppenbarligen finns en inneboende skräck hos oss om att i vardagen utsättas för ren och skär ondska. Att denna ondska uppträder i ett vardagligt sammanhang, på badplatsen eller i skidspåret, gör den ännu mer skrämmande och obegriplig.