”Nu trillar jag”, säger Emylinda och landar mjukt på det virkade överkastet. Sängen är familjens gamla kökssoffa, och är en av rummets många återbruk. Enda undantaget är faktiskt radion. Foto: Thea Holmqvist
Petra Markséns farfar var bara en liten pojke när huset stod färdigt. Det är snart 100 år sedan.
Så småningom byggde familjen ytterligare ett hus i Skogshägna. Andra händer byggde ytterligare två. Det stannade på fyra till antalet, där i skogsgläntan. Ett stenkast från dagens E 4, men ordentligt isolerat med barrskog. I närmare ett sekel har släkten sedan alltid funnits nära, generation efter generation. Kusiner, fyrmeningar, farbröder.
När Petra och hennes man Robin flyttade till villakvarteret i skogen var äldsta barnet Elias bara en liten pojke, precis som farfadern var när han först fick flytta in i huset. Sju år har gått sedan dess och numera är Elias åtta år, går skola i cykelavstånds-nära Ånäset och har blivit storebror till systrarna Emylinda, 5, och Sigrid, 2.
Den sistnämnda har precis fått en egen sovhörna i föräldrarnas sovrum på övervåningen. En vit växasäng omsluts av en sänghimmel i spets.
– Hon är otroligt stolt över den hörnan. Vill visa upp den för alla som kommer och hälsar på, säger Petra.
Inredning är ett av Petras stora intressen och fynden görs nästan uteslutande på loppmarknader och i second hand-butiker.
– Sedan blir det en del nyköp, men då ska det helst vara ekologiskt och närproducerat. Det känns som att saker får ett större värde, vårdas mer, när det finns en historia eller en person i närheten bakom dem, säger Petra.
Även text och fotografi är en stor passion hos trebarnsmamman. Något som får utlopp på både blogg och instagramkonto, där hon skildrar familjens vardag.
– Jag försöker fånga mina tankar, familjelivet och allt det vackra runtom oss i ord och bilder. Ge andra en liten inblick av vårt enkla lilla paradis. Och jag försöker skildra livet precis som det är, vilket innebär att det blir en viss kontrast mot de tillrättalagda reportagen i en inredningstidning. Det är både stök i kök och en ny myshörna eller en vacker dag i skogen, säger Petra.
– Jag vill att de som läser ska få stanna upp och se det vackra i det lilla, och det är väldigt roligt att så många verkar ha ett intresse för den här livsstilen, fortsätter hon.
Paret har tidigare bott i både Umeå, Skellefteå och Flarken. När chansen att flytta till farfaderns barndomshem uppenbarade sig kändes det självklart.
– Det handlade mycket om lugn och ro. Vi mår väldigt bra av det, säger Petra.
Förutom sinnesro medförde flytten också att båda föräldrarna hade möjlighet att gå ner i arbetstid.
– Vi ville ha ett lite billigare boende för att kunna vara hemma med barnen mer. Vi är väldigt hemkära och hittar gärna på saker ihop, berättar Robin.
Ofta blir det utflykter, men lite i taget ändras också rummen i huset. Och det är minst sagt kreativa lösningar; grenar som gardinstänger, soffor som sängar och dörrar som tapetseras och skapar hemliga små rum i husväggarna. Men de stora, kostsamma ingreppen som takbyte och en ersättning av pelletsbrännaren prioriteras allt lägre – paradiset hotas av planerna på Norrbottniabanan där värsta scenariot är en tågräls rakt genom huset.
– Det försöker vi skjuta lite ifrån oss. Det är så långt in i framtiden, och det är mest ett emotionellt problem, för husen har de ju lovat att i sådana fall köpa loss, säger Robin.
– Tanken var ju att bo här tills vi blev gamla och grå, men blir det inte så i slutändan får vi försöka hitta en ny idyll, fyller Petra i.
Fram till dess att besked finns att få njuter familjen av den lediga tiden ihop. Med sina 200 taktäckta kvadratmeter har huset enorm potential för kurragömma, och när vädret tillåter är lekplatsen utomhus närmast oändlig.
– Det bästa är att vi kan springa överallt. Och att vi slipper oväsen, säger Emylinda.
När sommaren nu ersatts med höst stundar också en favoritsäsong ute i naturen; den när frysen fylls av naturens goda.
– Då är jag ofta ute i skogen och plockar bär så mycket jag bara hinner. Det blir lingon, blåbär, hallon, smultron och gårdens vinbär. Lite kantareller blir det också, säger Petra.
Däremellan är det jobb, småbarnsliv och framtidsplaner som fyller vardagen. Dit hör tankar på en järnspis att värma huset med, om elen skulle slås ut, men också dans framför Elias keyboard och mys med grannarnas höns och kaniner.
Och så disken, tvätten och brödsmulorna som är en precis lika stor del i det Petra presenterar som ”det som för mig är fint och fulfint”, i skildringen av idyllen Skogshägna.
Sigrid har precis fått ett eget ”rum” intill Petra och Robins säng. ”Bild, bild” säger hon och leker tittut bakom sänghimmeln i spets.
Inredningen i huset består till största del av fynd som Petra gör på loppmarknader.
Under loftsängen i Elias rum finns det perfekta utrymmet för att bygga lego – när han inte dansar vid keyboarden eller gömmer sig i sitt hemliga rum i väggen.
En ljusslinga av gamla lampskärmar ger ett mysigt sken ovanför sängen.
Robin och Petra har båda gått ner i arbetstid för att kunna umgås mer med barnen och varandra. ”Vi åker gärna på utflykter i närområdet”, säger de.