På medicin- och geriatriska kliniken avdelning 6 är personalbrist, överbeläggningar och svårt sjuka patienter en vardag. Ibland är det till och med så att döden är en del av vardagen. – Vissa gånger kan skillnaden mellan liv och död räknas i sekunder, till exempel vid ett hjärtstopp, säger Susanne Pingi Avander som jobbat på medicinkliniken i nio år. Klockan är strax efter sju på morgonen och Susanne Pingi Avander har precis gått på sitt dagskift. Tillsammans med sina undersköterskekollegor i det blå teamet samlas de i ett litet rum för att få avrapportering från nattpersonalen. Avdelningen är uppdelad på tre team och det blå teamet har i dag ansvar över sju patienter. – I dag kommer vi nog att kunna skicka hem de flesta av våra patienter. Då gäller det att skynda på så att nya patienter kan läggas in, säger hon och förklarar att sängarna inte brukar stå tomma så länge.
Prioriterar
Efter mötet med nattpersonalen går Susanne Pingi Avander runt på avdelningen och pratar med sina patienter, allt för att skapa sig en bild över läget. – Hela min dag går ut på att planera och prioritera. Det gäller att ta de sjukaste patienterna först. Vi sjuksköterskor har ansvar för den medicinering som vi ger fast det är någon läkare som har ordinerat det. Patienternas tillstånd kan ju ha förändrats och då måste jag reagera på det. Inne i en av salarna ligger Georg Granberg, Skellefteå, och har svårt med andningen. – I dag var det ingen höjdare. Jag har astma och kol. När man är stamkund som jag är så uppskattar man personalen och deras jobb. Tyvärr gör deras arbetsgivare inte det, åtminstone pengamässigt, säger Georg Granberg med svag röst.
Nära till skratt
Susanne Pingi Avander går runt och tar sig tid att stanna vid varje säng. Hon har nära till skratt och visar varje patient både värme och närhet trots att tiden springer iväg och att fler patienter väntar. – Det är viktigt att se människan bakom sjukdomen. Hos oss sjuksköterskor finns helhetskunskapen om varje patient. Läkarna och undersköterskorna kommer till mig med information om patienten. Jag skulle inte klara av mitt jobb utan dem. Vi är alla beroende av varandra, men det är vi som är spindeln i nätet.
Dygnet runt
Ute i matsalen hörs klirrandet från tallrikar och glas som ställs fram – lunchen närmar sig. Avdelningen, som har hjärt- och lungsjukdomar som sin specialitet, har 22 vårdplatser och på dagtid finns det elva personer som jobbar med omvårdnad. Det är en verksamhet som pågår dygnet runt alla årets dagar. – Jag älskar mitt jobb och det blir aldrig tråkigt, men det kan ibland vara väldigt jobbigt. Är det mycket så springer jag fortare och prioriterar bort raster, så vård får alla. Utan skratt skulle vi inte orka med det här jobbet. Samtidigt som vi måste kunna prata och ventilera de svåra situationerna som uppstår.
Extra tungt
På väggen i expeditionen sitter en något sliten lapp, med ena hörnet borta, upptejpad: ”Behandla andra som du själv vill bli behandlad.” Kombinationen av att det inte finns tillräckligt med vårdplatser samtidigt som det är sköterskebrist gör att arbetet blir extra tungt, anser Susanne Pingi Avander. När det gäller lönen tycker hon att de borde ha betydligt mer med tanke på ansvar och utbildning. – Vi kommer att få det vi förtjänar – absolut! Den nya generationen sköterskor kommer att se till att lönen och arbetsmiljön blir bättre. I dag har det varit en bra dag för det blå teamet. De har kunnat skicka hem fem patienter och hunnit med vad som skulle hinnas med innan de lämnar över till kvällspersonalen. Trots att vardagen på avdelningen är tuff så trivs Susanne alldeles förträffligt i sin roll som sjuksköterska. – Min yrkesroll är en del av mitt liv. Jag kommer alltid att vara sjuksköterska. För vi har ett fantastiskt yrke. Det står jag för.
Är det mycket så springer jag fortare och prioriterar bort raster, så vård får alla.