VISA. När Lina Högström började skriva låtar bodde hon på Gotland, och där hon satt på sin balkong var det bara skatorna som hörde henne - därav artistnamnet Skator. Med en bakgrund som hardcoretrummis och som fiolspelare i folkmusikgrupp släppte Lina Högström i höstas sin debutskiva som egenutgiven LP i hemstaden Umeå, väldigt avskalat med bara sång och eget gitarrspel. Vinylplattan fick mycket uppskattning och nu har ett större bolag tagit vid och ger ut den även som cd.
Lina Högströms röst fascinerar, den är både skör och stark, med en diktion som ger mig associationer till gamla favoriten Turid. Hon sjunger elva egna sånger med funderingar runt livet och döden, jag får för mig att hon inspirerats delvis av Umeå-legenderna Trio Lligo. Gitarrspelet är oftast minimalistiskt, ”Jag korsade havet” till exempel är så vacker att jag fryser, men någon gång nästan outhärdligt som i ”Nuförtiden” där kompet är lika disharmoniskt som texten. Ibland hörs en extra gitarr- eller sångstämma men oftast är det bara en röst och ett instrument.
Skivan är inte helt lättlyssnad på grund av stor dynamik, ibland viskar hon, ibland exploderar flickrösten och visar att nu är det allvar. Det gör att den kräver koncentration, vilket inte är någon kritik utan rätt skönt i denna de utslätade ljudmassornas tid. I dagarna åker hon ut på turné som förband till Stefan Sundström, tyvärr utan att landa i Skellefteå.
ULF TORSTENSSON
