Arkivbild
”Jag saknar en diskussion om allemansrätten kontra EU:s konvention om egendomsskydd. Sverige har ju förbundit sig att följa denna konvention. Rådighet över sin egendom är tveklöst en mänsklig rättighet, till skillnad från strandskydd och allemansrätten.
Markägaren har idag en mycket svag ställning emot myndigheternas påstådda allmänintresse. Markägarens rådighet över sin egen mark måste därför stärkas upp rejält och myndigheternas (”allmänintressets”) makt över markägarens egendom måste minska i motsvarande grad. Markäganderätten är faktiskt en mänsklig rättighet, till skillnad från allemansrätten.
Detta gäller inte minst i den skandalomsusade strandrätten, där myndigheternas självsvåldiga agerande mot drabbade markägare får närmast löjeväckande proportioner.
Krav på stängselgenombrott, förbud mot att klippa befintlig gräsmatta, förbud mot att ställa ut möbler på egen brygga, tvång att sätta upp en särskild informationsskylt om att allmänheten är välkommen till den högst privata bryggan...
Sådan myndighetsutövning är dels direkt vårdslös (vilket är åtalsbart), dels ett enormt slöseri med allmänhetens skatte-medel. Dessutom orsakar det drabbade markägare onödigt lidande och dryga kostnader.
Markägaren måste självfallet vara sakägare i alla ärenden, som rör markägarens mark och egendom. Sålunda måste markägaren ha rätt att överklaga alla eventuella tillstånd för t.ex. kommersiell verksamhet, som berör markägarens marker.
Markägarnas rådighet över sin egen mark måste stärkas, där den godtyckliga allemansrätten bara är en del. Myndigheterna tar helt inte någon hänsyn till markens höga ekonomiska värde i sin myndighetsutövning, samtidigt som markägaren får ta alla direkta och indirekta kostnader för att tillfredsställa myndigheternas nyckfulla krav.
Det vore därför lämpligt att på allvar låta EU-domstolen pröva om dagens strandskydd/allemansrätt egentligen är förenlig med EU:s konvention om mänskliga rättigheter och egendomsskydd. Då tror jag definitivt att allemansrätten skulle få dra det kortare strået.
Tyvärr har ju markägaren traditionellt straffats mycket hårt genom markkonfiskation i form av biotopskydd, naturreservat, Natura 2000, strandskydd, jägarintressen, missbruk av allemansrätt av turist och bärföretag etc.
Det kommer att ta lång tid innan politik-programmen kan tvätta bort hotet om statliga konfiskationer i naturvårdens namn.”
Markägare
