Eva och hennes man Lennart driver jordbruk i Nymyran, någon mil från Burträsk. I 35 år har Eva vistats bland djuren, i princip utan några olyckor.
När Norran sitter på den natursköna verandan och pratar med Eva om händelsen den 31 mars så märks det tydligt att Eva har starka och hemska minnen från händelsen.
– Jag var ute i en fålla och skulle märka en kalv. Vid sådana tillfällen gäller det att ha uppmärksamhet mot mamman vilket jag hade. Just när jag var upptagen med märkningen fanns det en annan kviga i fållan som var fullt upptagen med att föda.
Gick till anfall
Och just denna kviga visade sig inte vara på sitt allra bästa humör denna dag. När Eva böjde sig ner mot kalven som skulle märkas så gick kvigan som var på väg att föda till anfall.
Eva ryggade givetvis tillbaka, men kvigan hade bestämt sig för anfall. Eva stångades omkull. Hon reste sig, men kvigan tog sats och gick åter till anfall. Eva trycktes upp mot en vägg och kvigan anföll gång på gång.
– Jag skrek på hjälp, maken Lennart fanns i en annan del av ladugården.
Just när Lennart var på väg att ta sig in så vände sig kvigan mot honom och då fick Eva oanade krafter hon inte visste fanns inom henne.
– Adrenalinpåslaget var enormt. Jag var orolig att dö och lyckades på något sätt krypa ut genom stålgrinden.
Lungorna var skadade
Eva hamnade i en ströbädd. Hon förstod först inte hur svårt skadad hon var.
– Chocken gjorde nog att jag inte förstod hur illa läget var.
Ambulansen kom så på plats. Eva hade svårt med andningen, lungorna hade skadats då kvigan anföll.
På intensivvårdsavdelningen konstaterades det att sju revben var brutna. Levern, mjälten, lungorna och njurarna var också skadade efter angreppen.
– Värken i kroppen var hemsk. Den första tiden fick jag smärtstillande medicin dygnet runt.
Pekar mot kvigan
Efter ett par veckor på intensiven förflyttades Eva till kirurg- och ortopedkliniken. Enligt läkarna kommer Eva att bli återställd, men det kommer att ta sin tid.
– Det tar lång tid innan bland annat revbenen har läkts och innan lungfunktionen är fullt återställd.
Eva går på rehabilitering. När Norran går runt med Eva och Lennart pekar de mot kvigan som gick till anfall.
– Det var ju en instinkt hos den födande mamman att skydda sin avkomma.
När Eva minns tillbaka säger hon att det kändes som att hon befann sig i en dimma vid olyckstillfället.
– Det jag är imponerad av är vilka oanade krafter man kan få då livet står på spel.
Den kviga som anföll Eva den sista mars anföll även maken Lennart då han dök upp i fållan för att hjälpa Eva.
– Men jag fick bara småskador, säger Lennart.
– Skyddsinstinkten finns ju där hos mammorna, att skydda avkomman, säger Lennart.
Satt sina spår
Men måndagen den 31 mars var en unik händelse för de båda. Frågan är då, hur upplever Eva det att gå in till djuren.
– Angreppet mot mig har satt sina spår. Det känns inte bra om jag ensam går in till djuren.
Eva Johansson driver också en liten handelsträdgård vid sidan om jordbruket. Eva säger sig älska våren och sommaren.
– Då kvigan angrep mig så hann jag tänka, att alla ska vi dö, men att dö just under den ljusa årstiden vill jag undvika om det går. Min överlevnadsinstinkt var stark.