Norran åkte till Vebomark, till familjehemmet som familjen Lena Jansson driver. 25-årige Viktor Bogdanov tar emot tillsammans med Lena. Vid köksbordet har Viktor svårt att hålla tårarna borta.
– Det känns hopplöst. Jag har inga pengar, ingen legitimation och myndigheterna har tagit ifrån mig den lilla dagersättning jag haft.
Och frågan som ständigt gnager är – var ska jag ta vägen när gränspolisen hämtar mig? Viktor är uppväxt i Uzbekistan, när mamman avled tog mormor hand om Viktor i Ryssland. För åtta år sedan flydde han till Sverige.
– Här i familjehemmet i Vebomark har jag haft det bra.
Flera avslag
Lena Jansson beskriver den moment 22 situation som råder. Migrationsverket, migrationsdomstolen och migrationsöverdomstolen har avslagit Viktors ansökan om uppehållstillstånd.
– Vi gick med ärendet till Europadomstolen men de tog inte upp Viktors fall. Motiveringen var att det handlar om ett strikt inrikesärende för Sverige, säger Lena som konstaterar att nu står Viktor utan legitimationshandlingar och pengar. Han är helt utelämnad till sina medmänniskors välvilja.
Lena Jansson säger att myndigheterna i Uzbekistan och Ryssland inte hittar några handlingar kring Viktor och att de därför inte kan ta emot honom.
– Handläggarna säger att Viktor måste uppsöka Uzbekistans ambassad i Berlin, men dit kan han inte ta sig utan pass, som han givetvis inte har.
Riskerar förföljelse
Migrationsdomstolen säger något motsägelsefullt, att till Uzbekistan går det ändå inte att utvisa Viktor till då han är homosexuell.
– I Uzbekistan riskerar homosexuella förföljelse och därför kan inte utvisning ske.
Detta sägs, enligt Lena Jansson, samtidigt som han uppmanas att uppsöka landets ambassad i Tyskland.
De beslut som ligger till grund för de samtal gränspolisen haft med Viktor är de beslut som domstolarna fattat, men dessa beslut fattades för fyra år sedan.
– När det gått så lång tid ska vi göra nya försök så att Viktors fall omprövas, han har ju inget land som han kan utvisas till.
Lena Jansson säger också att hon och familjen funderat på att adoptera Viktor.
Stängd väg
– Men denna väg är också stängd, vi anses vara för gamla och Viktor har inga papper kring sin identitet.
Lena Jansson säger att myndigheterna är känslokalla, hon vet också att Viktor långt ifrån är ensam om sin situation
– Risken är uppenbar att vi får ett skuggsamhälle. Om inte vi medmänniskor ställer upp återstår bara för Viktor att tigga, svälta och bli uteliggare.
Något försörjningsstöd kan Viktor inte heller få då han är papperslös, och att få jobb utan handlingar och bankkort är ingen enkel ekvation.
Viktor visar Norran enorma pappershögar med utredningsmaterial kring hans fall. Om ärendet nått vägs ände så återstår frågan – var ska en person i Viktors situation ta vägen? Inga givna svar finns.
I artikel 15 i FN:s deklaration om mänskliga rättigheter står dock följande. "Var och en har rätt till nationalitet".
Sticker ut
Viktor säger att han givetvis måste lyda myndigheterna och att han tänka sig att lämna landet – frågan är bara – till vilket land?
– Helst vill jag ju självklart vara kvar i Sverige.
Lena Jansson har lång erfarenhet av att bedriva familjehem – fallet Viktor sticker ut.
– Jag har aldrig varit med om något liknande.
I Vebomark är Viktor omtyckt, han är enligt bybor Norran pratat med hjälpsam och trevlig vilket har resulterat i en namninsamling. Över 100 namn har samlats in som ska överlämnas till myndigheterna. Petter Perstrand, en av byborna säger:
– Vi undrar hur länge Migrationsverket kan hålla fast vid ett beslut som inte går att verkställa? Myndigheterna måste hjälpa Viktor till ett värdigt liv – han kan inte år efter år leva i ett olösligt vakuum. Sunt förnuft måste få råda.