Den konstaterade sjuksköterskebristen är stor. Nu, och framöver, när pensionsavgångar väntar. Det gör att många arbetsgivare är tidigt ute med erbjudanden, redan innan studenterna är klara. Påhittigheten i ”rekryteringskriget” är stor:
Lycksele kommun lovar:
”Du får tillgång till Lycksele djurpark och Ansia badpark för dig och din familj.”
Ingångslönen är 26 000 kronor i månaden.
Studenterna får alltifrån personliga samtal från chefer, till mail och sms. Från Skellefteå kommun kom detta:
”Jag undrar om du har jobb i sommar när du är klar sjuksköterska? Annars vill jag erbjuda dig jobb hos oss!”
Norran träffar sju av tjejerna som läser Umeå universitets sjuksköterskeprogram, sista terminen i Skellefteå. De vill vara anonyma, och är starkt kritiska till arbetsgivarna på orten.
Skellefteå kommun får visserligen beröm för att de är tydliga med ingångslönen, 24 300 kronor. De erbjuder även möjligheten att välja vart inom kommunen man vill jobba. Men varaktigheten känns osäker, enligt tjejerna. Vad som händer efter hösten är oklart.
Skellefteå lasarett, å andra sidan, lovar heltid hela sommaren och minst 75 procent från hösten. Positivt, enligt studenterna. Men lönefrågorna får de inga besked om alls, hävdar de:
– Vi har haft ett rekryteringsmöte på lasarettet, som vi alla var besvikna på. Nästan ingen info alls, om vare sig löner eller avtal. Det var mer ”Hör av er om ni är intresserade, typ” säger en av studenterna.
Att de endast erbjuds tillfälliga arbeten, trots att behoven borde kvarstå på sikt, är märkligt tycker de.
Det finns mycket studenterna är nöjda med. Det vill de understryka: utbildningen i sig, ”jättebra” och den handledning de får när de befinner sig på praktik ”personalen tar sig verkligen tid för oss”, både på kommunen och på Skellefteå lasarett. Och framförallt yrket i sig ”otroligt spännande och givande”. Även om de snabbt insåg att verkligheten skiljer sig från läroboken:
– Det här med att se hela patienten, hur allt hör samman, som undernäring och psykisk hälsa och inte bara enskilda krämpor.
De har aldrig haft några illusioner om att arbetet saknar problem:
– Det är klart man trodde att det skulle vara stressigt, vi är inte naiva. Men inte HUR stressigt, säger en av tjejerna.
Det krockar diametralt med möjligheten att ”se helheten”, menar de. Och när det är uppenbart att arbetsmiljön brister på Skellefteå lasarett, säger studenterna, så kan inte arbetsgivaren låtsas som att ingenting är fel.
– Om vi ska jobba för Västerbottens landsting, då måste vi veta att de tar frågan på allvar. Berätta vad ni gör för att det ska bli bättre, säger en av dem.
Om skillnaden mellan hur arbetsgivarna i Skellefteå agerar, jämfört med Halland eller Norrbottens län, säger en student:
– Från andra län får man känslan av att de behöver oss, att de är villiga att anstränga sig för att locka dit oss från Skellefteå.
Kommer ni att stanna i Skellefteå?
En tystnad följer. ”Jag skulle vilja, om jag fick ett bra erbjudande” säger en av tjejerna.
”Nej, jag har redan skrivit avtal med ett annat landsting” säger en annan.
Alla kan tänka sig att flytta, säger de.
Om de funderat på att jobba utomlands, exempelvis i Norge?
Ett unisont ”Ja!” följer på frågan.
Och hittills har de allra flesta i klassen avvaktat med att nappa på erbjudanden från Skellefteå.
