Det har kallats för det ”bortglömda valet”. Jag skulle hellre välja att säga det ”otydliga valet”. I alla fall när det gäller de lokala valen till kyrkofullmäktige.
I onsdags hade jag förmånen att få moderera en utfrågning av de fyra nomineringsgrupper som ställer upp i det lokala kyrkovalet i Skellefteå pastorat.
På scenen satt Sverigedemokraterna, Socialdemokraterna, Centerpartiet och den opolitiska nomineringsgruppen Levande kyrka.
Men frågan är hur mycket klokare åhörarna faktiskt blev?
Den stora elefanten i vardagsrummet har allt sedan statskyrkans upplösning för 17 år sedan varit frågan om politikens närvaro i kyrkan. Som en reaktion på detta startades under senare delen av förra årtusendet ett antal partipolitiskt obundna grupper i många församlingar. Dessa har sedan 1987 en egen riksorganisation, POSK, Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan, som utformar ett handlingsprogram inför kyrkovalet.
Men på vilket sätt är dessa opolitiska nomineringsgrupper mindre ”politiska” än de politiska partier som ställer upp under eget namn i kyrkovalet?
Inte alls är mitt korta svar.
Levande kyrka i Skellefteå vill naturligtvis att medlemmarna ska lägga sin röst på just dem i söndagens val. Allt annat vore ytterst kontraproduktivt. Men om man ska tro deras två företrädare under onsdagens debatt är deras främsta "försäljningsargument” just avsaknaden av politisk vilja.
Det var just därför Norran i sin kartläggning av de nomineringsgrupper som ställer upp i kyrkovalet ställde en fråga om hur grupperna ser på abort.
Det är viktigt för medlemmarna att få en uppfattning om var de opolitiska befinner sig på en klassisk värderingsskala. Den typen av värderingar som vi redan har lärt oss hur de politiska partierna förhåller sig till. Dock blev det tydligt i vår kartläggning att det var just de opolitiska nomineringsgrupperna som hade svårast att ge något klart svar på den frågan.
Så länge valsystemet ser ut som det gör är det fråga om inte en klar varudeklaration, i form av politiska partier, är betydligt mer förutsägbart och tydligt än ett opolitiskt alternativ som naturligtvis är lika politiskt som något annat. Vi är politiska varelser med åsikter och värderingar. Att tro att dessa försvinner för att man sätter sig i en opolitisk nomineringsgrupp är naturligtvis att tro för mycket om vår förmåga till att "lyfta blicken".
Så länge styrningen av Svenska kyrkan ser ut som den gör kommer det nog bli svårt att med någon verklig trovärdighet påstå att politiska partier inte har i kyrkan att göra.
Det är viktigt för medlemmarna att få en uppfattning om var de opolitiska befinner sig på en klassisk värderingsskala.