Trehundra sidor i ”Sista brevet från din älskade” ägnar Jojo Moyes till att måla upp den tomhet och tristess som en lyxhustru upplever i 1960-talets London. Maken är frikostig men kylig och Jennifer vet att hennes plikt är att vara vacker och uppföra sig. Efter en bilolycka tappar hon minnet och förändras. Mysteriet tätnar när hon hittar undangömda brev och inser att hon varit älskad, men inte av sin nedlåtande man.
Där har ni bakgrunden till romanen som äntligen tar fart när handlingen övergår till nutid och journalisten Ellie, 32, olycklig även hon i en ständig väntan på att älskaren ska lämna fru och barn. Hon råkar komma över de kärleksbrev som en gång skrevs till Jennifer (se ovan) och vill spåra mottagaren för att göra en artikel om kärlek. Vi får följa henne på jobbet och privat i en ständig väntan på att den upptagne gifte mannen ska ha tid för henne.
Den som inte blir rörd över upplösningen finns nog inte. Från att ha varit en alltför långrandig skildring av Jennifers eländiga äktenskap blir detta en hejdundrande kärleksroman. Okay, lite förutsägbar är den kanske, men inte helt.
Alla som gillade Moyes ”Livet efter dig” kommer inte att tycka om den här boken. Men den tar sig, håll ut! Och bortse från de citerade små brev som dyker upp här och där och som inte har med handlingen att göra.
INGER LUNDQVIST