Sedan förra veckan är sommarsimskolan i Vallen är i full gång. Petra Andersson gör sitt andra år som ledare.
– Det är roligt, både att vara med barnen och att få arbeta med simning, säger hon.
I den första gruppen, där de yngsta deltagarna är fem år, är det lek och vattenvana snarare än simteknik som står på schemat.
– I den åldern handlar det om att lära dem att inte vara rädda för vattnet. Sedan blir det mer och mer teknik ju högre ålder det är i gruppen, berättar Petra Andersson.
Till skillnad från många andra simskolor äger den i Vallen rum utomhus i en sjö och inte i en tempererad bassäng.
– Det är viktigt att lära sig simma, men det är också viktigt att få göra det utomhus. Om de till exempel är ute och fiskar och trillar i måste de vara beredda på att det inte är som i en tempererad inomhusbassäng – utomhus kan vattnet vara kallt, grumligt och botten kan vara annorlunda, fortsätter hon.
Svenska livräddningssällskapet (SLS) ser säkerhet och kunskap som två viktiga delar i att få ner drunkningsantalet till noll.
– Ju tidigare de lär sig desto bättre. Nu kämpar vi för att få läroplanen att omfatta handledning även i förskoleklass, säger Annica Karlsson, områdesansvarig för simkunnighet vid SLS.
Hon håller med Petra Andersson om vikten att även få vana av att vistas i vatten utomhus.
– När det kommer till simundervisning vore såklart idealet att erbjuda det både inomhus och utomhus, för det är trots allt oftast utomhus som drunkningstillbud sker. Vi brukar jämföra att simma 200 meter i en tempererad bassäng med att klara av att simma 25 meter utomhus, där det kan vara vågor och betydligt kallare i vattnet, säger Annica Karlsson.
I ändringen av skollagen, som kom 2011, står det att ”alla elever senast i slutet av det femte skolåret skall ha god vattenvana, vara trygg i vatten, kunna simma 200 meter, varav 50 meter på rygg och hantera nödsituationer vid vatten, ha grundläggande kunskaper om bad-, båt- och isvett.”
Sanningen tror dock Annica Karlsson är en annan.
– Det står att alla elever ska få en likvärdig utbildning, oavsett var de bor. Men alla har inte speciellt nära till ett badhus, utan kan till exempel måsta bussas dit och då skiljer det troligtvis ganska mycket i antal lektioner i vatten – det blir en kostnadsfråga, säger hon.
– Rikare kommuner kan satsa mer, både på transport och bygge eller upprustning av simhallar. I slutändan kan simundervisning utöver gångerna i skolan hamna på föräldrarna och då kan det också bli en klassfråga – alla har inte råd, fortsätter Annica Karlsson.
Hon menar också att Skellefteå kommun är i det närmaste unikt, när det gäller antal simhallar.
– Det är otroligt att ni har så många bad. Helt fantastiskt. Jag tror helt klart att ni är bland de bästa kommunerna i Sverige, säger Annica Karlsson.
Men hon ser också ett hot mot tillgängligheten.
– De många kommunsammanslagningar som skedde på 60- och 70-talet gör att de simhallar som då fanns i de mindre kommunerna, som idag är mindre orter i en större kommun, sällan rustas upp. Kommunen har inte råd, eller så satsas det på äventyrsbad i centralorterna. Det gynnar sällan simundervisningen och kan bli ett stort problem i framtiden, säger Annica Karlsson.
