BLACK METAL. Norska black metal- institutionen Satyricon har tagit fem år på sig att värka fram detta åttonde och självbetitlade album.
Transformationen från regelrätt black metal till något mer avskalat och rakt började redan för några album sedan, men har nu utvecklats fullt ut. Det är färre beståndsdelar, rakare former och, vågar jag säga det, mer känslosamt. Satyricon har till och med lånat in Madrugada-vokalisten Sivert Høyem som ensam får sjunga på spåret ”Phoenix”. Annorlunda, men oväntat bra.
Jag beundrar Satyricon för deras mod att gå sin egen väg, men förutom tidigare nämnda ”Phoenix” är det bara ”Tro og kraft”, rockiga ”Nekrohaven” och ”The infinity of time and space” som är spännande. Långt ifrån ett dåligt hantverk, men inte så storslaget som jag hade hoppats på.
DENNIS FAHLGREN
