Än en gång har det hänt. En kvinna mördas i sitt hem av en man hon känner. Och än en gång är det samhället som har svikit.
Lotta försökte komma undan, hon anmälde mannen för hot och trakasserier. Men eftersom hon själv, på grund av rädsla, inte ville medverka i utredningen, lade åklagaren ner åtalet. Då gjorde mannen det han tidigare hotat att göra.
Den 33-årige mannen är nu misstänkt för mordet på Lotta. Under fredagen hölls manifestationer mot kvinnovåld i både Stockholm och Umeå. I Härnösand, varifrån Lotta ursprungligen kommer, hölls en minnesstund.
Den mordmisstänkte mannenär sedan tonåren tungt kriminellt belastad och dömdes redan som 15-åring för rån och misshandel. Sedan följer en lång rad brott och fängelsestraff. Av Kriminalvården beskrivs han som labil och aggressiv.
Det var alltså denne, villkorligt frigivne man som åklagaren valde att lägga ner utredningen mot och försätta på fri fot. Lotta ropade på hjälp, men de som skulle lyssna gjorde det inte.
Hur kan detta fortfarande tillåtas ske? Den absolut farligaste platsen för en kvinna att vistas på i dag är det egna hemmet.
En enkel slagning i Brottsförebyggande rådets databas visar att det i genomsnitt anmälts drygt 2000 fall av grov kvinnofridskränkning de senaste fem åren. Men under 2015 var det endast 149 av dessa som faktiskt också dömdes för brottet.
Samtidigt tävlar de politiska partiernai att kräva "krafttag mot kvinnovåldet". Men vad händer egentligen? När en kvinna, som i fallet med Lotta, till slut tar modet till sig att anmäla, då släpps den hon fruktar mest av allt i hela världen istället fri.
"Vi måste agera snabbare och prioritera de här brotten", säger Carin Götblad, chef för polisregion Mitt och tidigare nationell samordnare mot Våld i nära relationer till SVT.
Det är bra att hon säger så. Men det har sagts så många gånger förr. För vad spelar det för roll att kvinnor faktiskt tar steget att anmäla, om de sedan får se utredningen nedlagd på grund av att de själva inte vågar medverka i utredningen?
Jag är ingen jurist. Däremot är jag läskunnig. Grov kvinnofridskränkning faller under allmänt åtal. Det betyder att åklagaren väcker åtal för samhällets räkning. Kvinnan behöver alltså inte själv anmäla brottet för att polisen ska kunna påbörja en brottsutredning.
Men i det här fallet valde åklagaren att lägga ner just på grund av den anledningen. Det finns anledning att utreda detta ytterligare.
Samhällets skydd för brottsutsatta kvinnor måste bli betydligt bättre. Att en notorisk våldsverkare släpps på fri fot, precis efter att denne anmälts för upprepade hot, trakasserier och våld kan inte betraktas som något annat än ett svek.
+ Det är alltid lika kul att se alla glada studenter som välförtjänt firar att skoltiden nu är över.
- Att samhället fortfarande tycks betrakta kvinnovåld som en "familjetragedi", snarare än det brott det faktiskt är.