Foto: Henrik Montgomery/TT.
Så där ja, nu har även jag sällat mig till den grupp som kritiker brukar betrakta som en "armé av ryggdunkare". En ohelig allians av politiker, lobbyister och journalister.
Jag pratar naturligtvis om Almedalsveckan. I år var det premiär för mig på denna tillställning och naturligtvis åker jag hem med en hel del erfarenheter. Bland annat insikten om att de som enbart avfärdar veckan som en tummelplats för "ryggdunkare", möjligen gör det lite för enkelt för sig.
Almedalsveckan brukar kallas "Sveriges största demokratiska mötesplats". I år fanns 3824 olika evenemang att upptäcka, allt från seminarier om "Delningsrevolutionen och morgondagens avfallssystem" till "Koldioxidfri stålindustri - hur är det möjligt?" Allt gratis för vem som så önskar att ta del av.
År 2001 genomfördes 52 evenemang. I år fanns alltså närmare 4000 och inget tyder väl egentligen på att antalet evenemang kommer att minska.
Visbyborna flyr staden under veckan och hyr istället ut sina hus och lägenheter till skyhöga priser.
Det positiva med Almedalsveckan är tillgängligheten. Här passerar ministrar och partiledare alldeles bredvid dig på gatan och du kan utan problem haffa en näringslivstopp på ett seminarium för att ställa dina frågor. På det sättet är veckan naturligtvis helt unik i sitt slag, vilket också har lett till kopior i både Danmark och Norge och studiebesök från Sydkorea och Texas.
Möjligheten att knyta viktiga kontakter, som på sikt kan visa sig värdefulla för den egna kommunen, företaget eller den ideella organisationen ska verkligen inte underskattas. Ur det hänseendet blir Almedalsveckan allt svårare för många att välja bort.
På den kritiska bogen kan man samtidigt dock fråga sig i vilket hänseende veckan lever upp till epitetet demokratisk mötesplats? De politiska utspelen brukar allt som oftast syfta till temporärt mediegenomslag, snarare än realpolitiska förändringsambitioner.
Överhuvudtaget blir det i Almedalen tydligt hur otroligt mycket politiken har "medialiserats" och anpassats för att passa formatet. Komplexitet och nyans får ge vika för slagkraft och populism. Det är väl kanske inte helt unikt för Almedalsveckan, men när varje parti får en dag på sig att göra intryck, särskilt under ett valår, finns inte mycket utrymme för resonemang och pragmatisk analys.
Så vad tror jag om framtiden då? Ja, inget tyder som sagt på att Almedalsveckan kommer att minska i omfattning. Möjligen sätter Visbys ringmur en fysisk begränsning för hur stort arrangemanget kan bli.
Med de orden vill jag passa på att önska er alla en riktigt skön sommar! Den här krönikan tar nu semester några veckor och är åter i mitten av augusti.
De politiska utspelen brukar allt som oftast syfta till temporärt mediegenomslag, snarare än realpolitiska förändringsambitioner.
Foto: Henrik Montgomery/TT.