I både kommun och landsting är ungefär var femte politiker borta från fullmäktigemötena.
Landstinget har flest förtroendevalda med en helt fläckfri närvaro, men då har kommunfullmäktige dubbelt så många möten.
I landstingsfullmäktige sitter 71 förtroendevalda. På var femte stol satt oftast en ersättare, eller ingen alls. Det förekommer att stolen är tom. Förra året var nio ledamöter borta utan ersättare.
Det ser ungefär likadant ut i kommunfullmäktige i Skellefteå, med 65 ledamöter. Cirka en femtedel är frånvarande från varje möte. Det motsvarar 13 personer per möte.
I kommunfullmäktige är det däremot ytterst ovanligt att stolen står helt tom, det vill säga utan ersättare. Det hände endast tre gånger förra året.
Av de 71 landstingsfullmäktigeledamöterna har 21 stycken en helt fläckfri närvaro åren 2011 till 2013. Endast åtta av 65 kommunpolitiker kan visa upp ett lika duktigt resultat.
Viktigt vara på plats
Självklart kan man ibland ha giltig frånvaro, men grundregeln är att närvara. Det tycker ordförandena i både kommun- och landstingsfullmäktige.
– Är man vald av folket, så ska man också delta så mycket man bara kan. Men det finns ju giltiga skäl. Det senaste året har vi till exempel haft flera som har varit svårt sjuka, säger Ann-Christin Westerlund (S), kommunfullmäktiges ordförande.
Även Nina Loughlin (S), ordförande i landstingsfullmäktige ger liknande svar.
– Det är ju ett viktigt förtroende vi fått, som vi bör ta på stort allvar.
Vad innebär det för det politiska arbetet om ersättare hoppar in?
– Ersättare ska vara väl informerade om frågorna, och de sitter ju med på de politiska gruppmötena där de hålls ajour, säger hon.
Ann-Christin Westerlund tror inte heller att många ersättare är ett problem.
– Alla ersättare bör ju vara med på fullmäktige även när de inte hoppar in för någon så att de följer med. De ska vara lika insatta. Visst kan de ordinarie vara lite mer pålästa, men jag tycker det fungerar bra ändå.
