”Långtifrån en så tydlig signal att det föranleder att vi river upp den budget som togs 2011” säger landstingsrådet Peter Olofsson (S) om resultatet.
Samtidigt beskriver Nicklas Sandström (M) samma resultat som en jordskredsseger:
– Jag tycker inte att man kan säga att valdeltagandet var lågt. Inte i jämförelse med andra folkomröstningar, som helt enkelt sällan når upp till 50 procentigt deltagande. Signalen är inte svag.
Men 29 procent kan väl inte ses som ett högt valdeltagande?
– Vi ser saken ur ett annat perspektiv, och är i sak emot att sätta en gräns. Men sedan kan vi också konstatera att om ytterligare 44 000 västerbottningar röstat, vilket gjort att 50-procent nåtts. Och alla de rösterna varit nej-röster, så skulle ja-sidan fortfarande ha vunnit. Det säger ganska mycket om valets legitimitet.
Hur ser ni på att S och MP tolkar signalen som svag?
– Att ignorera ett valresultat där nästan 90 procent är för ett ja är ingenting annat än politiskt självmord. Det visar på en total avsaknad av lyhördhet, säger Nicklas Sandström.
Men Peter Olofsson håller inte med. Han tycker även att frågan kompliceras av att det fanns två ja-sidor att ta ställning till:
– Alliansen tolkade frågan som att det rörde all vård i Västerbotten, Vänstern som att det var en regeringsprioritering som drabbar vården i inlandet. Det gör det svårt att säga vilken ja-sida som egentligen vann, säger han.
Men nästan 90 procent av de röstande tog ändå ställning för ja.
– Det vi kan konstatera, och tar till oss, är att det finns en allmän oro kring vården. Nu är det upp till oss att svara upp mot det. Samtidigt konstaterar vi att 25 procent av länets invånare vill riva upp beslutet, de andra säger nej. Antingen genom rösta nej eller genom att inte rösta.
Att ni tolkar soffliggarna som nej-röster har kritiserats.
– Men man måste skilja på de allmänna valen och en folkomröstning. Det är inte samma sak. Endast 25 procent vill riva upp beslutet, så ser det ut. Vi kan inte ställa det mot den representativa demokratin.
Ni tar resultatet som en signal på oro. Hur kommer vi att märka det i er politik?
– Det ska vi fundera på nu. Vi har redan skjutit på budgeten, för att vi inte har vetat hur det här skulle gå. Nu vet vi det. Och vi kommer att presentera svar snart.