Patrik Åman, Socialdemokraternas ordförande i Arvidsjaur, har avgått. Han har även tackat nej till uppdraget som ordförande inom socialnämnden. En stor anledning är ihärdiga kommentarer om att han tillsammans med sin fru och pappa alla är aktiva inom kommunpolitiken. ”Sista tiden blev det för mycket, så därför beslutade jag mig för att nu räcker det. Valet blev att kliva av för att själv må bra”, säger Patrik Åman.
Åman har varit aktiv i föreningen cirka åtta år, varav hälften som ordförande. Henning Åman, Patriks pappa, har under många år varit ordförande för socialnämnden, men lämnar vid årsskiftet av hälsoskäl. Tidigare i veckan väcktes reaktioner på fullmäktige när ersättare skulle utses, och ärendet blev bordlagt av majoriteten. Men Patrik Åman hade tidigare blivit nominerad och vald inom socialdemokraterna, men dagen innan fullmäktige tackat nej.
Varför har du lämnat ditt uppdrag som ordförande för socialdemokraterna?
– Det är egentligen en lång historia som började redan 2010. Grunden är att det då blev ett jäkla liv i samband med valrörelsen och listorna till kommunfullmäktige. Då blev jag, min fru och min pappa invalda. Då var det några av medlemmarna som reagerade på att det var många ur samma familj.
Vad hände sedan?
– De där kommentarerna har fortsatt hela tiden. Det som pågått här det sliter. Det sliter att få höra saker, och särskilt att höra saker bakom ryggen, speciellt när det kommer från partimedlemmar. Jag försökte kliva av ordförandeskapet förra vintern, men det gick inte för det fanns ingen som kunde ta över.
Har det varit mycket kommentarer om att ni är en politiskt aktiv familj?
– Ja. Jag trodde att det slutat men det verkar ha fortsatt. Jag har funderat en del varför det blir så. Om man har en hockeyfamilj där två barn spelar, pappa är tränare, mamma sitter i styrelsen. Det gör man för att driva föreningen framåt. Jag tror det många gånger är likadant inom politiken. Om föräldrarna är engagerade så blir ju barnen det också många gånger, det är naturligt.
Pratar ni mycket politik hemma?
– Nej. Lotta ska inte och hon får inte berätta allt. När hon fick uppdraget som kommunalråd så gjorde vi ju klart att det skulle vara så också. Samma när vi umgås med andra inom familjen som är aktiva politiker så tror folk att vi inte pratar om annat, men så är det ju inte. Vi har mycket annat att prata om. Vi är en vanlig familj när vi är hemma.
Hur har veckan varit?
– Jag meddelade i måndags att jag tackar nej till posten som ordförande i socialnämnden. Måndagkvällen var jättejobbig, jag hade tårar i ögonen. På tisdagmorgonen mådde jag bättre, och onsdagsmorgon då vaknade jag på morgonen och kände det klassiska att det hade lyfts en tyngd från mina axlar.
Blev ordförandeposten för socialnämnden droppen?
– Nja, egentligen inte, men jag blev nominerad till ordförande för socialnämnden, och jag blev vald här på vårt medlemsmöte. Utan att gå in på vad som skedde så blev det en del både direkta och indirekta påhopp. Jag känner mycket folk och får höra även bakvägen. Till syvende och sist blev det för mycket.
Finns det någon annan anledning att du kliver av?
En del är också att sossarna centralt mindre och mindre för en socialdemokratisk politik, och det drabbar främst oss här i norr. Bara grunden om alla likas värde som vi har, så måste man tänka på hela Sverige.
Lägger du ner helt med politiken?
– Nej. Jag är fortsatt ersättare i fullmäktige och vice ordförande i Arvidsjaurhem. Även gå på medlemsmötena förstås. Det finns också många härliga människor inom partiet som jag inte vill komma ifrån. Det kan låta som att vi bråkar inom partiet hela tiden, men så är det inte. Mestadels så är det bra diskussioner med högt i tak som slutar med att man kommer överens. De flesta möten som vi har här slutar med att vi dricker kaffe och skrattar tillsammans.
Malin Johansson/NN