Samling. Bakre raden fr v Tord Lundgren, Mikael Hakola, Malin Stenman, Michael ”Ilo” Lindberg, Bertil Morén. Främre raden fr v Bert-Åke Karlsson, Gunnar Lindström, Ariann Buhr Airaksinen, Håkan Brännström. Foto: Lennart Enkvist.
Idéerna, ordvitsarna och skratten flyger genom luften när Risliamatörerna träffas i bussgaraget i Norsjö för att slipa på texterna. Snart är alla nummer klara och då handlar det om att öva.
Mikael Hakola är ny och Malin Stenman nygammal medlem, annars är det mesta sig likt. Men ändå inte riktigt.
Vinterns revy – nummer 35 i ordningen – blir också den sista. Beslutet fattades i bussen till finalföreställningen förra säsongen.
Läs mer: Revyn i Risleden går i graven
Flera hade pratat om att stå över och då bestämde sig gruppen för att köra ett rejält avslut där alla är med.
Läs mer: Rafflande, roligt och rutinerat
– Det känns bra att vi kunde komma överens om det, säger Ariann.
Fritid
På senare år har många revygrupper gått i graven. Att Risliamatörerna till slut går samma väg beror på att det tar en oerhörd tid.
De träffas i slutet av augusti, skriver och tränar fram till premiären på trettondagsafton och uppträder sedan varje helg under januari och februari.
– Fritiden blir mer och mer dyrbar ju äldre man blir, konstaterar Bert-Åke Karlsson.
Känslorna inför det sista året är blandade.
– För mig känns det tufft att det här är det sista man gör med gänget, tycker Ariann.
– I år känns det som vanligt. Det är nästa år det kommer att kännas konstigt, säger Michael ”Ilo” Lindberg.
Förutom musiken har de kluriga ordvändningarna varit gruppens signum. Så blir det säkert även i år. Det märks redan i titeln, Risliamatörerna ger: upp – ”ni som inte sett oss än, nu är sista chansen att inte se oss igen”.
Storpublik
Det sista är en liten blinkning till de norsjöbor som sagt ”men jag har inte hunnit se er än”. Annars har tiotusentals personer sett gruppens föreställningar genom åren. Och fler lär det bli – i år har trycket på biljetter varit hårdare än någonsin.
Vissa åskådare har också satt djupare avtryck än andra. Som kvinnan från nordligaste Norrbotten som berättade att hon varit här alla 34 åren. Eller mannen som kört upp särskilt från Strömsund och kom tillbaka söndagen därpå.
– Han kom flera timmar innan showen startade, bara för att få en bra plats, säger Håkan Brännström.
Även i år blir det tretton föreställningar med premiär på trettondagsafton.
I år känns det som vanligt. Det är nästa år det kommer att kännas konstigt.