Förväntningarna inför premiären på trettondagsaftonen är enorma. Risliamatörerna (i den mån de kan kalla sig amatörer) har hållit på i 34 år. Och de når upp och över den högt lagda ribban redan från start. Revyn bär det långa namnet: ”Busstationen, eller På omöjligt uppdrag”.
Uppdraget gäller som framgår, att reda ut hur det ska bli med busstationens vara eller icke vara i Norsjö. Och buss är tveklöst den röda tråden genom allt. På många finurliga och ordvrängande sätt lyckas ensemblen väva in nya idéer, såväl som aktuella kommunala händelser.
Revyn är att betrakta som ”snäll", då ortens politiker och makthavare får gå tämligen orörda. Däremot klämmer man till lite mera mot andra företeelser i samhället. Och sig själva! En figur som förekommit genom åren återkommer då han vägrar låta sig strykas.
Revyns båda akter håller samma höga tempo och samma kvalitetsmässiga höjd. Det går inte plocka fram något nummer som sticker ut. Revymakarna har varit skickliga och allt känns mycket välrepeterat och genomarbetat.
Sång och musik hör till Risliamatörernas starkaste sida. Så även i år. De fortsätter att vara musikaliskt på topp. Den mycket samspelta orkestern består av Simon Holmlund, gitarr, Gunnar Lindström, bas, Tord Lundgren, trummor, Bertil Morén, piano och Håkan Brännström gitarr.
Sanna Andersson ger några mästerliga sånginsatser, och Simon imponerar starkt med både sång och gitarr.
Skådespelarna visar sin sceniska precision. Fantastiska Arianne Buhr Airaksinen serverar sina mästerliga kvinnotolkningar. Arianne och Michael (ILO) Lindberg kompletterar varandra och visar båda ett ypperligt brett register.
Scenlösningen är snygg med busstationstema, smart inramat som orkesterdike med lagom mängd små detaljer. Övriga medarbetare är Willy Björkbacka, Hans Brännström Alexander Larsson, Bo Jakobsson och Bert- Åke Karlsson och Anna-Märta Brännström.
Risliamatörerna har lyckats ännu en gång, och känslan är att de faktiskt är bättre än någonsin.
Fantastiska Arianne Buhr Airaksinen serverar sina mästerliga kvinnotolkningar.