Samling. För Risliamatörerna började förberedelserna redan i augusti. Nu ser de fram emot premiären på trettondagsafton. Foto: Lennart Enkvist.
Schemat är tajt när Risliamatörerna gör sig redo för 2016 års revy, nummer 34 i ordningen sedan starten. Genom åren har gruppen skaffat sig en stor och trogen publik, och då vill det till att allt flyter på när ridån går upp.
Samtidigt har arbetet flutit på bra sedan de började träffas och skriva i slutet av augusti. Mycket tack vare den rutin de samlat på sig genom åren och att det numera är ganska givet vem som gör vad.
– Vi har delat upp det så att några skriver, någon har hand om scenen och någon har hand om musiken. Det är smidigt, säger Michael ”Ilo” Lindberg.
Årets revy heter ”Busstation, eller På omöjligt uppdrag” och har mycket riktigt busstationen i Norsjö som den återkommande röda tråden.
Samtidigt dyker det upp andra aktuella ämnen och företeelser, både på det lokala planet och på riksnivå.
Som vanligt har sången och musiken en framträdande roll när Risliamatörerna bjuder in till revy. Välkända figurer som Oli och Jarni dyker upp, dessutom fortsätter gruppen med att lägga in förinspelade filmsnuttar här och där under föreställningen.
Nytt för i år är att Gunnar Lindström kommit tillbaka efter ett års uppehåll. Samtidigt har Malin Stenman klivit av. Annars är det precis samma gäng som ifjol, både på och omkring scenen.
Vad är det då som gör att Risliamatörerna kör på i samma stora omfattning när lokalrevyerna tunnats ut på många andra håll? Ja, självklart handlar det om att gruppmedlemmarna tycker att det är kul och trivs med varandra och med att uppträda.
– Vi känner varandra utan och innan, det gör det mycket lättare. Sedan är publikunderlaget viktigt. Om det hade minskat oerhört hade det inte varit lika stimulerande, säger Arianne Buhr Airaksinen.
Det blir också mer och mer inspirerande ju närmare premiären de kommer:
– Det är övningarna som är jobbiga. När vi väl kommit igång och börjat uppträda kan vi hålla på till i april, säger Michael ”Ilo” Lindberg.
Vi känner varandra utan och innan, det gör det mycket lättare.
