– Första gången var 1961, då kom vi först till Boden. Där trivdes vi inte, så vi åkte vidare till Luleå och sen till Piteå men nej, det var inte bra. Sen hamnade vi här. Och här ville barnen vara, så vi stannade.
Och sen 1961 spenderades semestern på samma sätt. Varje sommar, direkt efter skolavslutningen, packades barn och prylar in i bilen för att åka den 72 mil långa vägen från Harstad i Nordnorge. Ofta stannade de hela sommaren.
Slutsemestrat
Men när maken dog för sju år sen trodde Britt att det var slut på campingsemestrarna.
– Jag ville inte, det var för många minnen här. Men barnen sa åt mig att följa med, de sa "pappa hade velat det".
Barnen ja, de är sedan länge vuxna men har följt i föräldrarnas fotspår och semestrar även de i Skellefteå. Ena sonen står en bit bort på campingen, den andre har en sommarstuga i Bureå. Så nu springer även Britts barnbarn omkring på området.
Varför kommer du tillbaka varje år?
– Det är för att barnen släpar hit mig, det är bara att följa med haha. Nej, jag trivs väldigt bra här. Här finns allt jag behöver och det är bra service.
Anna Lindqvist som tidigare drivit campingen i 20 år och nu är tillbaka och jobbar, känner Britt sedan länge.
– Vi har många som kommer tillbaka, några har varit här i 40, 50 år. Men ingen har varit här så länge som Britt, säger hon.
Redan till pingsthelgen ställdes husvagnen upp. Men när det blir dags för Britt att åka hem till Norge är lite osäkert än:
– Jag måste ju vänta tills barnen kommer och hjälper mig ta ner allt det här, haha.
Barnen släpar hit mig varje år, det är bara att följa med.