Nu får det vara nog! I Stephen Booths förra deckare, ”Död och begraven” drog han ut på kriminalinspektör Ben Cooper och hans kollega Diane Frys knepiga relation till den milda grad att jag tänkte; aldrig mer. Likafullt har jag nu avverkat ”Redan död”, uppföljaren. Tyvärr. Stephen Booth kan inte släppa sina parhästars infekterade relation och som läsare har jag i bok efter bok väntat att någonting ska hända. Men icke.
Antydningarna fortsätter och när nu Ben sida upp och sida ner plågas av händelserna i den föregående romanen där hans älskade tragiskt omkom i en anlagd brand blir det tröttsamt, speciellt för den som läst om de våldsamma bränderna på hedarna och inte behöver de återblickarna.
Diane Fry har blivit ännu mer osympatisk än sist, hon vill inte alls ha med den sörjande och sjukskrivne Ben att göra och vantrivs med att ha blivit återkallad i tjänst till sin förra arbetsplats. Det känns som om Stephen Booth eventuellt har tänkt sig någon sorts relation mellan Ben och Diane någon gång i framtiden, men drar ut på detta i evighet.
Att en man hittas död i ett dike och hur härvan kring hans liv nystas upp slutar dramatiskt, den storyn håller och hade kunnat bli riktigt bra om inte Stephen Booth fixerat sig vid det förflutna och hakat upp sig vid kriminalarnas egna egenheter och problem.
”Redan död” är den trettonde romanen om Ben Cooper och Diane Fry. Och det lär komma ännu fler…
INGER LUNDQVIST