Många hade letat sig till torgscenen för att se Rita Ora.
Hon blev signad av Jay-Z:s skivbolag, har turnerat med Drake och Coldplay, tagit över de engelska topplistorna. Att sammanfatta Rita Oras meritlista är svindlade och och svårt – hon har snuddat vid de allra största, och producerat hit efter hit.
Att i nästa mening skriva "Hon stod på torgscenen" är också en smula svindlande. Stadsfesten började för några år sedan söka akter som är stora utanför landets gränser, och förra året var det världsdj:en Sebastian Ingrosso som stängde festivalen. I min bok är Rita Ora snäppet större. Om inte till namnet så iallafall i stjärnglans.
Hon är festivalens självklara huvudakt, och det märks redan innan hon äntrat scenen. Just innan 23 på lördagsnatten bubblar det längs hela torget, kullerstenarna är fyllda till bredden. Sekunden när hon kliver in står det också klart att hon är något annat än akterna som tidigare stått på samma plats – där ryms en maffig uppsättning dansare, gigantisk backdrop och gallskrik från publikhavet.
Många hade letat sig till torgscenen för att se Rita Ora.
Och sedan är det igång. Det börjar smygande, svalt och välregisserad för att sakta bygga upp till något större. När senaste singeln "Girls" sprider sig längsmed handflatorna som sträcks mot sommarhimlen är det som att något landar på riktigt, som att det lilla bruset försvinner och frekvensen blir kristallklar. Med rader som "Sometimes I just wanna kiss girls, girls, girls" får hon Skellefteborna att sjunga med, men samtidigt är samarbetet med Charli XCX bara en uppvärmning, ett snyggt och dansant smakprov på vad som komma skall. I en varm hyllning till ovan nämnda artistkollega river hon av "Doing it" – en festkväll med dina bästa tjejkompisar komprimerad till tre minuter poplåt. Och på många sätt är det så hon känns, Rita Ora; långa, stökiga, uppsluppna dansklubbskvällar, armkrok med en vän.
Ändå är det fortfarande förfest, om än en bra sådan. Och det är tydligt när kvällen förflyttar sig in i något annat. Det har spekulerats kring hur hon skulle ta sig an sin kanske allra största hit, "Lonely together" med Avicii, efter stjärnans sorgliga bortgång. På andra spelningar har spåret ackompanjerats av en storslagen hyllning, men på torgscenen rivs den istället bara av, kantad med dansant melankoli och åskådare som verkar lyfta från marken.
Att höra namnet Rita Ora och sedan rada upp en låtkatalog kan på rak arm vara svårt. Inte för att hon inte har hits, men för att många av dem är resultat av samarbeten med andra artister. Därför är det många som lyriskt och förvånat skriker med när hits som "Anywhere", "Your song" och "For you" avlöser varandra. Det om något är tydligt – varenda spår har du hört, oavsett om du vet vem Rita Ora är eller inte.
Hon liknas ofta vid Beyoncé och Rihanna, och även om det finns något där så är det onekligen orättvist att jämföras med två av de största vi har. Samtidigt är det ändå tydligt att det handlar om en rutinerad världsartist. Det är välproducerat, fullt av svalt cool energi och tunga arrangemang. Hon rör sig obehindrat ledigt mellan synkroniserade koreografier och ödmjukhet, gång på gång utbrister hon sin tacksamhet över att hon får stå på scener runt om i hela världen, precis som hon drömde om som 14-åring.
Det finns luckor, som obegripliga pauser mellan vissa nummer och en setlist som känns alldeles för kort, men faktumet återstår ändå: Rita Ora, du höjde hela Stadsfestens coolhetsnivå.