Du har hjältinnan i ”Bron”, den svensk-danska polisserien, och du har fler, för de dyker upp allt oftare, både på film och i böcker. Aspergerpersonligheterna.
Givetvis är de stöpta i samma schablonform. Socialt så fyrkantiga att fyrkantigheten görs till underhållning, men också exceptionellt intelligenta och fokuserade.
Men fyrkantigast och smartast hittills är nog Don Tillman, australiensaren Graeme Simsions huvudperson i ”Projekt Rosie”.
Han är genetiker och en superstjärna på jobbet. Han tränar kampsport och mycket annat, är lång och snygg och har formidabla bröstmuskler. Men han är också synnerligen singel, för hur umgås man med andra människor, och framför allt: med kvinnor?
Vid 39 år har han bestämt sig för att det är dags. Don ska skaffa sig en fru och naturligtvis går han strukturerat till väga. Skickar ut en enkät för att hitta den rätta, hon som måste leva upp till hans detaljerade krav. Inte röka, gilla kött, hålla tider ...
Han kallar det ”Projekt fru”. Och naturligtvis misslyckas det, för in kommer Rosie.
Hon luras till ett möte med Don av en av hans två enda vänner, den tvångsmässigt otrogne Gene (vars fru Claudia är Dons andra kompis). Och hon är fullkomligt hopplös; motsvarar inte en enda av hans förväntningar.
Förstås. Men efterhand: kanske ändå …?
Förstås.
Det låter som formulär 1 A, men Don Tillman är inte bara mannen som planerar sitt dygn på minuten – nej, inte kvart i sju utan 18.43 – och inte bara rigid och rationell i största allmänhet. Graeme Simsion ger läsaren en ovanligt nyanserad, insiktsfull och trovärdig bild av hans sätt att tänka och hans oförståelse och oförmåga i mänskliga relationer. Att han när det behövs på sitt ultrareceptiva och koncentrerade vis i ett nafs lär sig blanda all världens drinkar och mycket annat kan man bjuda på och förresten är det också en del av underhållningen, för ”Projekt Rosie” är verkligen en rolig bok. Men också klok.
OLLE LUNDQVIST
