Per-Olof Sandman konstaterar att personer som lider av demenssjukdom är en utsatt grupp som riskerar att drabbas av ökad förvirring och olycksfall om de tvingas flytta. De löper också större risk att avlida.
– Man ser nästan alltid försämringar, säger han.
Samtidigt betonar han att det går att mildra konsekvenserna om flytten sker på rätt sätt.
– Man ska se till att det finns någon hos dem, framförallt under de första 48 timmarna. Det är ett ansvar som måste delas mellan vårdgivaren och de närstående.
Det är också bra om flytten förbereds i god tid. Till exempel kan man besöka platsen och ta en bild som går att plocka fram.
Ett annat plus är om någon från personalen flyttar med till det nya boendet.
– Det är viktigt att flytten sker i en positiv anda, säger Per-Olof Sandman.
Att en flytt sker med så kort varsel som två veckor är inte ovanligt för en som till exempel hamnat på sjukhus med lårbensbrott och sedan får plats på ett boende.
Däremot borde framförhållningen vara bättre vid en planerad flytt.
– Men det handlar mer om hur man använder tiden till förberedelser. Hur man blir mottagen och hur man gjort sig känd hos dem som ska ta emot en. Man ska kännas välkommen.
Enligt Per-Olof Sandman finns det ingen forskning som talar för att det är bra att blanda dementa med icke-dementa. Han kan bara tänka sig att det sker av organisatoriska eller administrativa skäl.
Per-Olof Sandman säger att trenden i landet är att det blir fler och fler renodlade demensboenden.
– Det är också något som Socialstyrelsen förordar.