Regionpolischef Micael Säll Lindahl. Foto: Polisen.
Med anledning av den bild av en icke fungerande polismyndighet i Gällivare som presenterades i programmet Kalla fakta i går, har biträdande Regionpolischef Micael Säll Lindahl svarat på frågor knutna till programmet.
I ett tv-inslag kritiserade han själv polisen i Gällivare för bristerna. Det vill han nu korrigera:
– Gällivare fick oförtjänt mycket skuld. Det blev fel i det här fallet, men det som jag är mest kritisk mot är att det tog alldeles för lång tid för polisen att komma till slaktplatsen. Men felet är en ledningsfråga, polisen får ta på sig detta som organisation, säger han
Tjuvjakt på renar och renmisshandel förekom liksom näthat mot samer i den sameby som fanns i fokus. Hur ser det ut bland samebyarna i Västerbotten?
– Bilden är inte likadan här. Det är inte något allmängiltigt problem.
Hur många anmälningar har ni fått in på tjuvjakt?
– Det är väldigt få: Tre anmälningar i regionen på drygt ett år i hela regionen som omfattar Norrbotten, Jämtland, Västerbotten och Västernorrland. Om brottsligheten är omfattande är det inget som kommer till vår kännedom. Om brottsligheten är så vanlig som man gör gällande anmäls det inte.
Malå Sameby har uppfattningen att renen är ”mindre värd” i brottsammanhang och därför gärna avskrivs av er. Stämmer det?
– Det vi pratar om här är att det är brott som är väldigt svåra att klara upp, finns nästan aldrig vittnesuppgifter, man hittar ofta platsen i efterhand. Vi behöver binda personer till platsen genom dna, fingeravtryck, skoavtryck och sådant. Vi måste ha en full beviskedja och vi behöver allmänhetens iakttagelser och anmälningar.
Och värdet av renen?
– Renstölder har ingen särställning. Det är någon annans egendom och det är ett allvarligt brott, som vilket annat brott som helst.
Viktigt. Och vi måste till brottsplatsen. Ta det på allvar, säger han.
Går det att förebygga den här typen av brott?
– Det viktigaste är att vi får in allt. Allt måste anmälas. Personer som ser misstänkta beteenden måste höra av sig. För att vi ska kunna knyta fordon, personer och iakttagelser till händelser.
Djurplågeri förekom också, vart i utredningsprioritet hamnar det?
– Det känns ju värre, rent känslomässigt, men utredningsmässigt ligger det på samma nivå.
Du säger att ni ska göra rätt, men finns resurser till det?
– Det är ett gigantiskt geografisk område. Det är en här typen av frågor som lyfts just nu i nya regionen. Att vi ser de här brotten som viktiga och allvarliga, att det får genomslag i hela ledningskedjan. Att det är viktigt att vi är konsekventa till hur vi förhåller oss till de här brotten.
