På promenad. Ingrids förra hund drunknade och nu vill hon absolut inte att något ska hända Molly. Foto: Lennart Enkvist.
Molly är en sjuårig korsning mellan drever och hamiltonstövare som följt med matte Ingrid på åtskilliga jaktturer genom åren. Den här morgonen började drevet med att Molly gav skall i skogarna utanför Risberg.
Ingrid följde hundens rörelser via GPS och såg och hörde att drevet var igång. När Molly varit tyst ett tag bestämde sig Ingrid för att söka upp henne.
– Då kom hon, blodig och full med svartlera. Jag hittade också en reva i örat som det blödde ifrån, säger hon.
Men det var först när Ingrid kommit hem och duschat hunden som hon förstod omfattningen av skadorna:
– När jag skulle torka henne lyfte jag på skinnet och då fick jag se alla revor på bröstkorgen.
Därefter bar det iväg till veterinären för vård. Visst märktes det att Molly hade ont och visst fanns det en period när hon ville vara extra nära matte. Men nu har hon repat sig riktigt bra.
Eftersom hunden befann sig långt ifrån matte när angreppet skedde vet inte Ingrid vilket djur det var. Av skadorna att döma står det mellan kungsörn och lodjur. En sak som talar för att det var den stora rovfågeln är att det länge funnits örn i området.
– En kungsörn var där och cirkulerade bara någon vecka innan det hände. Vår teori är att harpesten har gjort det så svårt för örnarna att hitta föda att de måste gå på allt som rör sig, säger Ingrid.
Inte heller Ulf Selin, naturbevakare på länsstyrelsen, kunde avgöra om det var en örn eller ett lodjur som orsakat skadorna.
Däremot har han med stor sannolikhet slagit fast att det var en kungsörn som var framme vid en liknande incident inte långt därifrån, ett par veckor tidigare. Den gången var det en jämthund som angreps utanför Risliden.
– Det kunde man se på skadebilden. Där hade något slagit ned bak på ryggen och tryckt in klorna mellan revbenen. En örn gör ofta så. Veterinären gjorde också bedömningen att det såg ut som kungsörn, säger Ulf Selin.
Dessutom har det skett ett tredje liknande fall i området i höst. Den gången skadades en stövare i trakterna kring Källheden så illa att den fick avlivas. Men även den gången är det oklart om det är en örn eller ett lodjur som varit framme.
Annars är det sällsynt att örnar går till attack mot hundar.
– Jag skulle säga att det är väldigt ovanligt. Det jag har sett är en jaktterrier som med hundra procents säkerhet blev dödad av en örn i Vilhelmina. Men det var många år sedan, säger Ulf Selin.
Nu finns det flera misstänkta fall i höst, vad kan det bero på?
– Jag tror att det är samma örn. Någonting kan ha triggat igång den att göra så här.
Behöver man vara orolig som hundägare?
– Just i det här området kanske man ska fundera och vara lite observant.
En som i alla fall inte tänker fara ut med hunden den närmaste tiden är Ingrid Karlsson. Dels är det order från veterinären att Molly ska ta det lugnt, men det känns inte heller tryggt efter det som hänt.
– I höst blir det knappast någon jakt igen. Jag är bara så tacksam att Molly lever, säger Ingrid.
I höst blir det knappast någon jakt igen. Jag är bara så tacksam att Molly lever.
Pigg och glad. Det har gått några veckor sedan Molly skadades och nu är hon sitt gamla jag igen. Foto: Lennart Enkvist.
Hos veterinären. Att det är vassa klor som orsakat skadorna är tydligt. Frågan är om det är örn eller lodjur? Foto: Privat.
Vid huset. Ingrid Karlsson med trogna jaktkompisen Molly, en korsning mellan drever och hamiltonstövare. Foto: Lennart Enkvist.