Idag. Hon har valt en ny väg i livet – utan alkohol. För att ingjuta hopp hos andra, har hon valt att berätta sin historia i Norran. Foto: Jeanette Lövgren.
I dag arbetar hon heltid och har sakta men säkert tagit kommandot över sitt liv – det liv hon själv vill leva. Utan alkohol. Då, när hon var tonåring och började festa blev hon alltid för full, kaxig, utåtagerande och många gånger otrevlig. För henne var det triggande att supa till. Alkoholen gav henne legitimitet, gjorde henne orädd och hon kände sig full av självförtroende.
Dr Jekyll och Mr Hyde
Hennes hem är välstädat och smakfullt inrett. Hon serverar kaffe ur keramikmuggar och börjar berätta sin historia:
– Jag har gjort och sagt så hemska saker genom åren. Jag var en häxa och en bitch, säger hon och kallar sig själv en Dr Jekyll och Mr Hyde i kvinnlig tappning – under alkoholens inverkan.
Hon söker själv förklaringar till hur hon kunde utveckla sjukdomen alkoholism och säger att hon alltid haft låg självkänsla och dåligt självförtroende. Det dövade hon genom att supa. Men det finns också alkoholmissbruk i släkten.
Insåg hon inte själv att hon hade problem?
– När jag var nykter förstod jag ju det. Panikångesten dövade jag med en fylla igen. Jag har levt i fullständig förnekelse.
Hon gömde vin överallt i hemmet och när hennes man inte ville dricka tillsammans med henne så drack själv.
Relationen sprack
I mer än 15 års tid drack hon flera gånger i veckan och familjen levde i medberoende, men till slut gick det inte längre. Skilsmässan var ett faktum.
- Jag har gjort allt. Till och med fyllt vinflaskor med saft, för att det inte skulle synas att jag hade druckit ur flaskorna.
Det gick så långt att ett av barnen skruvade av handtaget på utsidan till sin dörr – för att slippa henne.
Hon har suttit i fyllecell vid ett tillfälle och betett sig illa på krogen – fler gånger än hon kan minnas. Hennes ständiga följeslagare genom åren av rus har varit skam, skuld och förnekelse.
– Jag är den som tryckt ner folk, hamnat i fyllecell, förlorat mina vänner och min man, men jag är också den som tack vare mina barn och mitt jobb har räddats, säger hon.
För under alla dessa år så lyckades hon sköta jobbet.
Vändpunkten blev när hennes syster tog kontakt med Annas chef och berättade. Chefen agerade och efter bara ett par veckor fick Anna plats på ett behandlingshem.
– Chefen skjutsade dit mig och jag bodde där i fem veckor. Jag fick ett brev från mina barn där det stod: ”Om du fortsätter att dricka mamma, så vill vi inte finnas i ditt liv längre”.
Det blev den faktiska vändpunkten.
Hur mår du nu?
– Jag mår så bra i dag och det finns hjälp att få. Jag ser färger och jag kommer ihåg vad jag säger och gör. Det jag också förstår är att vem som helst kan hamna i ett missbruk. Vem som helst. Hon säger det två gånger med eftertryck.
I dag gör hon en sak i taget, en dag i taget och är aktiv medlem i Anonyma Alkoholister (AA). Hon arbetar också med att försöka hitta sig själv och den hon är – den hon vill vara i resten av sitt liv.
– När det känns svårt så ringer jag en vän från AA och får stöd.
Relationen med barnen arbetar hon också på. Att ta tillbaka tilliten och värdigheten som mamma.
Har du förlåtit dig själv?
– Det kan jag nog aldrig, men jag har fått lära mig att leva med det.
När fyllan gick ut och sminket var borta så dövade jag ångesten – genom att dricka igen.