Igår stod det klart att Skellefteå AIK kommer att spela i speciella Pride-tröjor under den lokala prideveckan här i Skellefteå som tar vid den 13 februari och håller på till den 19:e.
När Skellefteå AIK tar emot Djurgården i Skellefteå Kraft Arena den 18:e februari kommer de alltså att spela med Pride-inspirerade tröjor och jag tycker verkligen att det är ett grymt bra initiativ där de vågar ta ställning.
För ofta tycker jag att det alldeles för sällan tas ansvar över saker som lätt kan göras av förebilder, som kan vara spelare, lag och alla möjliga slags föreningar.
Här visar Skellefteå AIK en tydlig ståndpunkt att de respekterar alla människor oavsett sexualitet och det är fantastiskt bra.
En enkel sak att göra för dem, men den enkla saken betyder oerhört mycket för många.
Visst, bara för att AIK kommer att spela med Pride-tröjor kommer inte alla världens problem att lösas, men möjligheten för att problemen ska belysas ökar avsevärt.
AIK gör mycket för staden med sitt ishockeyspelande där de har satt Skellefteå på kartan. Men mer saker har de att åstadkomma utanför ishockeyrinken och det här är en bra början.
Jag tycker verkligen att det är bra att de ”vågar” ta ställning, speciellt då de tillhör en väldigt mansdominerad sport där de utstrålar sig en väldigt tydlig ”macho-kultur”.
Jag kan garantera för er att det finns homosexuella inom ishockeyn som inte vågar ”kliva ut ur garderoben” för att då skulle de inte längre vara välkomna i det lag de representerar.
Det är ett stort problem. Ett gigantiskt problem.
Ett gigantiskt problem som återfinns i alla sporter. Vare sig det är ishockey, fotboll eller innebandy till exempel.
Just därför är det extra viktigt och roligt att en sådan stor förening som Skellefteå AIK vågar kliva fram och ta plats på ett positivt sätt och följa efter Kirunas fint plogade spår.
Något som däremot beklämmer mig, eller rättare sagt gör mig heligt förbannad är de läsarkommentarer som går att beskåda i Hockeybloggen under inlägget där det står att AIK kommer att spela med Pride-tröjor.
”TRAMS”
”Bedrövligt svammel. Håll idrotten ren från liknande ställningstaganden. Finns andra forum än på detta sätt”
”Vilken löjlig följa-John mentalitet. Får jag se AIK ägna sig åt sådana pajasfasoner kommer jag aldrig mer att sätta min fot i ladan.”
Detta är bara tre av flera direkt idiotiska åsikter vågar jag uttrycka. Alla har rätt till sin åsikt, det köper jag, men jag köper inte deras åsikter.
För vem skadas egentligen av att AIK tar ställning för de homosexuellas rättigheter? Flera människor blir stärkta av att få känna stöd – stöd bara för att de är som de är och vad jag vet så är inte homosexuella direkt kända för att skada folk, varken fysiskt eller psykiskt.
I alla fall inte mer än någon annan sexualitet.
Så jag förstår verkligen inte varför någon är emot stöttning för dem.
Samtidigt tycker jag att det är bra att detta tas upp till diskussion så att allt fler kan få en bättre verklighetsförankring.
Oj, vad bitter och butter jag låter. Men jag kanske är det. Främst för att jag var jäkligt trött när jag steg upp imorse och att jag mest bara ville ligga kvar i sängen och sova.
Men än har jag dock kvar några åsikter att vädra så gå inte ifrån datorn suckandes än.
Det får du göra snart om du så gärna vill.
Ta ”hen-frågan” som ett exempel.
Här är folk verkligen delade och jag känner människor från båda sidor.
Folk menar att det inte finns några fler kön än två och rent fysiskt kan jag inte säga emot det.
Däremot finns det också människor som inte känner sig som varken kille eller tjej och just därför finns det ett ”tredje kön”.
Jag är den förste att erkänna att jag var ytterst skeptisk till hen först.
Så var det.
Jag var totalskeptisk.
Med tiden kom jag dock i underfund med att jag inte på något sätt drabbas av att en annan människa kallar sig själv hen.
Den personen i fråga får dock äntligen känna att den tillhör något.
Jag förlorar inget på det, den vinner något på det, så varför ska jag ifrågasätta den då när jag inte har något att ”vinna”?
Dessa diskussioner om hen brukar dock ofta mynna ut i att någon menar att då skulle man kunna kalla sig dinosaurie för att den känner sig som en dinosaurie.
Säga vad man vill om just det exemplet, men fine. Känner du dig som en dinosaurie, säg då att du är en dinosaurie.
Jag kan tycka det är konstigt, men jag bör ändå respektera det.
Respektera dig för den du är.
Nu kanske det är lätt för mig att sitta här och uttrycka mig om en massa saker. Jag själv upplever att jag aldrig har varit del av en större minoritet som på något sätt varit förtryckt på ett eller annat vis, mer än att jag är Arsenalsupporter och det har sina baksidor.
Nej, skämt åsido.
Jag har faktiskt hittills levt ett privilegierat liv och bör kanske inte sitta här med en massa åsikter.
Och vad gör jag ens själv för mänskliga rättigheter i världen?
Det är en bra fråga som är värd att ställas, men svår att besvara.
Men men. Ibland kan det bara vara bra att diskutera andra saker än vilka möjligheter Skelleftelagen har att avancera i seriesystemet.
Dock, vilket är jag vad jag ville komma till med det här inlägget, så är derbyt mellan Skellefteå IBK och Gamla Stan mitt under Pride-veckan.
Här har båda Skelleftelagen en gyllene möjlighet att ta ställning den 17:e februari, vilket jag tycker att de borde.
Och krasst taget tar de ställning oavsett hur de gör. Antingen eller.
Om det är att ignorera det helt och hållet, belysa det genom speakern eller spela med något slags regnbågsfärgat band.
Jag vet inte. Jag bestämmer inte. Det ligger på deras bord var de vill göra.
Nu färgar jag allting svart eller vitt, men jag hoppas att våra Skelleftelag, oavsett sport, vill göra fler saker än att bara träna hårt och spela matcher.
Jag hoppas att föreningarna vågar ta möjligheten att göra samhället till en bättre plats.
Idrottsföreningarna i staden, vare sig det är Skellefteå IBK, Gamla Stan, Skellefteå AIK, Skellefteå FF, Morön eller Sunnanå till exempel måste de förstå att de är viktiga aktörer och stora förebilder.
Det de gör ser folk.
Dessa lag är mer än bara innebandylag, ishockeylag och fotbollslag.
De kan göra skillnad både på och utanför planen och det hoppas jag att de vill.
Bara de vågar och orkar ta ställning.
Bara de vågar och orkar göra skillnad.
Innan detta inlägg är över måste jag också flika in med min åsikt om att politik och idrott inte hör ihop.
Idrott och politik hör visst ihop.
I alla fall om idrottsföreningar och spelare kan förbättra de mänskliga rättigheterna och belysa viktiga frågor.
För då är det väl inget snack om saken?
Tack för ordet.