Fredagen den 13 november 2015, kl. 22:18.
TT: "En man har öppnat eld med automatvapen i en bar i Paris. Två personer har dödats, enligt Reuters."
Resten är pågående nutidshistoria.
Själv befann jag mig på en fest i Skellefteå, drygt 250 mil från Paris. Även de mördade i Paris roade sig den här kvällen. De var på restaurang, rockkonsert eller en fotbollsmatch. De var med sina vänner, skrattade.
Genom min mobiltelefon kom världen plötsligt väldigt nära. Det Frankrike som jag älskar hade återigen utsatts för ett terrordåd. Där och då kände jag inte till omfattningen, men i takt med att telegrammen rullade in stod det klart att Europa återigen hade drabbats av ett terrordåd av fruktansvärda proportioner.
Dagligen matas vi med bilder från terrordåd i Syrien, Irak och Afghanistan. Listan kan göras hur lång som helst. Men nu har det ännu en gång hänt nära oss och med det följer en enorm mediebevakning. Det går inte att ställa tragedier mot varandra, men medielogiken ser ut på det här viset. Trafikolyckan runt hörnet slår ut självmordsbombaren i Bagdad.
Återigen riktar ondskan in sig på det den hatar allra mest. Ondskan hatar pluralism och mångfald. Ondskan avskyr öppna sinnen och fritt utbyte av åsikter. Ondskans metod är att skrämma oss till tystnad.
Attackerna mot satirtidningen Charlie Hebdo i januari riktade in sig mot just detta. Satiren har alltid varit ondskans värsta fiende. Den som klär av och förlöjligar.
Men vad kan vi göra? Terrorn ska bekämpas inom ramen för våra rättssystem. Att varje gång ondskan visar sitt ansikte ropa på åtgärder som åsidosätter rättssäkerheten leder oss bara allt närmare det kaos terrorn faktiskt syftar till.
Men jag då, vad kan jag göra? Lev ditt liv. I lördags såg vi hur nära 50 000 människor tog sig till Friends Arena för att se det svenska herrlandslaget i fotboll slå Danmark. Det är ett sätt att inte ge vika för terrorn.
Men minst lika viktigt är hur vi talar med varandra. Saker och ting sker inte i ett vakuum. I tider där tilltänkta asylboenden brinner och ensamma, radikaliserade unga män mördar barn på en skola, är det än viktigare hur vi själva väljer att uttrycka oss. Hat föder hat.
Ett Europa där det offentliga samtalet piskas upp och där grupper av människor avhumaniseras föder extremism. Här har de fria medierna en viktig roll att spela. Att erbjuda alternativ, att bidra till den pluralism som ondskan så hårt föraktar.
"Contre nous de la tyrannie".
Textraden från den franska nationalsången fick plötsligt en kuslig relevans.