Förstämning. ”Hur kunde det hända i Norsjö?” var frågan alla ställde sig efter dåden i Norsjö. Foto: Lennart Enkvist.
Historiskt sett har Norsjö varit en av de kommuner där invånarna löper minst risk att utsättas för brott. Och några grövre våldsbrott har det nästan aldrig varit tal om.
Men 2017 blev annorlunda och för mig som reporter boende på orten blev måndagen den 5 juni en dag som jag aldrig kommer att glömma.
Efter en semestervecka i Prag lämnade jag hemmet för att bege mig till redaktionen. Det här var alltså en klämdag inför nationaldagen, ”varför tog jag inte ledig idag också” hann jag undra, men tänkte i alla fall att jag skulle gå igenom lite mejl, lappar och hemsidor för att hitta något lämpligt att sätta tänderna i.
Men dit kom jag aldrig. I stället hann jag bara hundra meter från huset innan jag upptäckte att något var fel. Väldigt fel.
Runt två av husen i villaområdet på andra sidan Storgatan hängde polisavspärrningar som fladdrade i vinden. I korsningen Storgatan–Mittgången stod två morgonpigga flanörer som stannat och undrade vad som hänt.
Vid ett av avspärrningsbanden stod en man från ett vaktbolag, vid ett annat stod en polisman. Jag gick fram, presenterade mig och frågade vad som hänt.
Några svar fick jag inte där och då. Men känslan var att något fruktansvärt hade hänt och efter några samtal med kollegorna i Skellefteå i allmänhet och krimreporter Hans i synnerhet visste vi att det var så.
Att mannen som bodde i ett av husen hade mördats av sin son kändes ofattbart och så oerhört tragiskt. ”Hur kunde det hända i Norsjö?” var frågan alla ställde sig.
Än mer ofattbart var att det skulle hända igen: i mitten av oktober hittades en äldre kvinna mördad i ett soprum på Åkargatan, en händelse som skickade nya chockvågor genom samhället.
En liten tröst är i alla fall att båda morden ser ut att klaras upp och nu lämnar vi dådens år bakom oss och ser fram emot ett Gott nytt 2018.