Jag blir ibland anklagad för att vara "PK". Det är inte så ovanligt, det drabbar nog de flesta journalister då och då. Det drabbar nog faktiskt de flesta människor nu och då.
Faktum är att begreppet med tiden blivit så urvattnat att det inte längre betyder något överhuvudtaget.
På sajten "PK - det finaste vi har" skriver Karin Hagren Idevall, doktorand i nordiska språk vid Uppsala universitet, om hur begreppet vandrat från att ha varit den konservativa högerns epitet på olika minoritetsgruppers kamp för likaberättigande i USA, till dagens betydelse där det i den svenska debatten kommit att bli majoritetens etablissemang som sägs företräda det "politiskt korrekta".
I Sverige är det främst i debatter och diskussioner om invandring och feminism som begreppet används allra mest flitigt och då som ett skällsord. Den som tillskrivs epitetet tvingas, i stället för att föra en saklig diskussion, förhålla sig till motståndarens påklistrade PK-epitet.
Som ni förstår är det ingen bra grogrund för konstruktiva samtal och debatter.
Jag är just en sådan där "PK-person". Jag tillhör "PK-maffian". För att leda detta i bevis vill jag anföra ett antal besvärande omständigheter som talar för min skuld.
PK-bevis 1: Jag anser att mänskliga rättigheter är viktigt och något vi ska värna. Allas lika värde är en okränkbar rättighet som inte kan ifrågasättas.
PK-bevis 2: För mig är det otänkbart att använda språkliga begrepp som marginaliserar, kränker eller utesluter olika grupper i samhället.
PK-bevis 3: Jag tycker att vårt samhälle har en lång väg kvar att gå innan vi kan kalla oss jämställda på riktigt.
PK-bevis 4: Jag tror att jordens resurser är ändliga och att människans handlingar påverkar klimatet.
Det finns alltså övertygande bevis för både åtal och fällande dom i målet om huruvida jag är PK eller inte.
För att ytterligare styrka hur djupt ner jag sjunkit i PK-träsket kan vi också titta lite på vad jag inte är.
PK-bevis 1: Jag är inte rasist och homofob.
PK-bevis 2: För mig är det inte livsviktigt att få kalla chokladbollar för något annat än just chokladbollar.
PK-bevis 3: Jag är övertygad om att det inte var bättre förr. Det vill säga, bara för att vi tidigare i historien har betraktat sexuella minoriteter, kvinnor och människor från andra länder på sätt som i dag kan upplevas kränkande (och som upplevdes så även förr) ger det inte incitament för att fortsätta med dessa kränkningar.
PK-bevis 4: Jag är övertygad om att hot och hat riktat mot "PK-människor" på sikt kommer att kväva yttrandefriheten och bidra till en svagare demokrati.
Jag är helt enkelt sååååå PK!
+ Att Skellefteå för fjärde gången får förtroendet att arrangera en av Melodifestivalens deltävlingar.
- På söndag är det 15 år sedan attackerna mot World Trade Center i New York och fortfarande ser vi inget slut på kriget mot terrorismen.