Lövånger är en anhalt på resan till det som ska komma. Några pustar bokstavligen ut efter en livsfarlig resa medan andra grubblar över hur framtiden ska bli. Här är allt är så främmande.
Samtidigt som den europeiska flyktingkatastrofen ger stora rubriker och flyktingmottagandet placerat sig längst upp på den politiska agendan pågår ett vardagsarbete som gör skillnad.
Michael Patterson är navet i integrationsarbetet i Lövånger. Med entusiasm och kraft arbetar han för att hjälpa människor in i det nya samhället och samtidigt uppmuntra dem att skapa sig själva en ny framtid.
- Att komma till ett nytt land behöver inte nödvändigtvis betyda att man kommer att ligga samhället till last, menar han.
Men hur ska det gå till rent praktiskt. Integrationscentret i Lövånger satsar på språkträning och kunskap.
– Tillsammans med några Lövångerbor har vi språkkafé två gånger i veckan. Vi har kurser om lagar och regler i Sverige, berättar Michael.
Det kan handla om allt från sopsortering, hur man kan handla mat till medlemspris till att du kan få sjukvårdsupplysning på arabiska. Andra teman är mänskliga rättigheter, respekten för institutioner och yttrande- och åsiktsfrihet.
– Allt går inte att ändra över en natt, men jag ser att individer ändrar sig. Visst, det är en utmanande situation och jag brukar använda mig själv som exempel.
Michel kommer från Ghana i Västafrika och har tidigare bott i England.
– När jag hade en praktikplats på Lövångers biblioteket såg jag dels hur svårt många asylsökande har det, dels vilken insats bibliotekarie Anna Hällgren gjorde.
– Hon inspirerade mig till en uppgift jag nu har.
Integration är inget som bara ordnar sig. Vägen in i det nya hemlandet är ofta mycket lång.
– Vi måste vara öppna med svårigheterna. Många blir bittra över att få vänta länge på uppehållstillstånd, andra blir deprimerade eller sjuka av traumatiska upplevelser medan andra tappar sina förmågor av sysslolösheten.
– Mitt budskap är att inte ge upp. Jobba extra hårt. Det är svårt, men inte omöjligt att komma framåt.
Högst upp på Michaels önskelista står därför fler praktikplatser.
– Här finns folk som inte vill något annat än arbeta, säger han och pekar på några personer i rummet. Hon är sekreterare, han är arbetsterapeut, där är en läkare och där en it-tekniker.
Mitt budskap är att inte ge upp. Jobba extra hårt. Det är svårt, men inte omöjligt att komma framåt.