Foto: ERIK ABEL / TT.
Få ord i den svenska vokabulären är så missbrukade som begreppet censur. Det ord som i sin absoluta form"innebär att myndigheter granskar böcker, filmer, radioprogram och TV-program med mera innan de kommer".
Som utgivare för en dagstidning stöter jag då och då på detta begrepp. Kritikerna brukar då ofta mena att jag som utgivare har censurerat något när jag praktiserat mitt utgivarskap.
Senast i raden av exempel är förlaget Bonnier Carlsens samtal med barnboksförfattaren Jan Lööf om att eventuellt förändra visst innehåll i två av dennes böcker. Detta eftersom, som förlaget själva skriverpå sin hemsida, "det kan finnas detaljer som kan uppfattas som stereotypa skildringar av andra kulturer".
Bland tyckareoch allmänhet riskerar ofta begreppen sådana här gånger att blandas ihop. Att ett privat förlag överväger att inte göra ett nytryck av en bok är inte censur, det faller på sin egen orimlighet. Det är ingen mänsklig rättighet att bli publicerad. Sedan kan man naturligtvis ha synpunkter på ett sådant beslut och argumentera för eller emot det rimliga i att ändra i äldre publikationer för att de ska passa en modern kontext. Men det är en helt annan diskussion.
Bonnier Carlsen är inte staten. Bonnier Carlsen är ingen myndighet. Jan Lööf torde inte ha några som helst problem att få ge ut ett nytryck av sina älskade barnböcker hos något annat eller på eget förlag.
Extra problematiskt blir denna censurdebatt då jag tidigare i veckan såg att till och med gymnasie- och kunskapslyftsminister Aida Hadzialic (S) gav sig in i debattenoch kallade Bonnier Carlsens agerande för just censur. En svensk minister ska inte ha synpunkter på publicistiska utgivarbeslut. Punkt.
I år är det 250 år sedan Sverige, som första land i världen, fick en tryckfrihetsförordning som tillförsäkrar frihet från censur. En av de sista resterna av den statliga censuren försvann den 1 januari 2011 då filmcensurenför vuxna avskaffades. I praktiken hade dock ingen film censurerats sedan 1995. I dag sker censurfrämst i samband med barnporrsbekämpning, genom Rikspolisstyrelsens spärrlistasom blockerar sajter som misstänks innehålla barnpornografi.
Det är alltså detta vi talar om när vi talar om censur. Vårt system med en utgivare, som utefter etiska spelregler tar publiceringsbeslut i syfte att skydda oskyldiga från publicitetsskada och förhindra ryktesspridning är inte censur.
Det är att ta ansvar.
Att ett privat förlag överväger att inte göra ett nytryck av en bok är inte censur, det faller på sin egen orimlighet. Det är ingen mänsklig rättighet att bli publicerad.
Foto: JANERIK HENRIKSSON / TT.