Det fina med demokrati är att den omfattar alla. Samtidigt är det också just det som ofta leder till svåra gränsdragningar.
Om inte annat sätts den på prov när totalitära och antidemokratiska grupperingar använder demokratin som ett verktyg för att på sikt avskaffa densamma.
Vår demokrati och yttrandefrihet ska vara vidsträckt. Samtidigt får vi som kallar oss demokrater inte vara naiva och tro att vad som helst kan tillåtas i demokratins namn.
Därför står jag bakom att arrangörerna av Almedalsveckan nu skärper sina regleroch därmed också portar nazistiska Nordiska motståndsrörelsen (NMR) från att delta i det officiella programmet.
Däremot står jag inte bakom Region Gotlands beslut att hyra ut mark till nyss nämnda nazistparti.
Det har tyvärr blivit allt för vanligt att arrangörer, kommuner och myndigheter väljer att inte ta ställning och istället hänvisar till juridiken och rättspraxis. Men att ta ställning mot antidemokratiska och antisemitiska grupper är fritt att göra för vem som helst, även för svenska kommuner.
När det gäller Almedalsveckanär det polisen som ger tillstånd för användandet av en offentlig plats. När de gjort sin bedömning skickar de ett förslag till beslut till Region Gotland, som får yttra sig. Efter det tar polisen det officiella tillståndsbeslutet.
Almedalsveckan har dessutom själva ställt upp ett antal kravsom ska vara uppfyllda för att mark ska kunna upplåtas under den här veckan. Ett av kraven är att evenemanget ska syfta till ”att föra dialog och debatt kring aktuella samhällsfrågor.”
Region Gotland har alltså möjlighet att säga nej, om inte annat utifrån sina egna krav för markupplåtelse, men väljer att inte göra det.
Man får anta att Region Gotland anser att en debatt kring huruvida Förintelsen faktiskt har ägt rum, eller fördelar och nackdelar med att inrätta ett rasbiologiskt institut är exempel på sådana ”aktuella samhällsfrågor” som bör få stötas och blötas i den almedalska myllan?
Det finns alltså en överhängande risk för att det officiella Sverige utvecklar en form av värdenihilism när det kommer till uppenbart farliga och antidemokratiska grupper. Att man av rädsla för att själv uppfattas som antidemokrat, gör sitt yttersta för att i alla lägen tillmötesgå varje krav och önskemål från totalitära och antisemitiska grupper.
Även om det innebär att andras frihet och yttrandefrihet begränsas på grund av rädsla för en nazistisk organisation som använder våld och hot som arbetsmetod.
Eller som Kent Wisti så fyndigt uttrycker det i teckningen här ovan:
”Jag är nazisten som måste bjudas in till varje kalas. Det kallas yttrandefrihet.”
Det finns alltså en överhängande risk för att det officiella Sverige utvecklar en form av värdenihilism när det kommer till uppenbart farliga och antidemokratiska grupper.